Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den dimmiga morgonen - VIII. I dödens töcken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
387’
Denne lägger an. Skottet smäller och i detsamma rycker
Gustav Adolf till. Han känner att en kula träffat och krossat
hans vänstra arm.
— Kungen blöder! Kungen blöder! ropa ryttarna.
Då vänder Gustav Adolf i sadeln och yttrar leende till dem:
— Det är ingenting, mina barn. Raskt framåt! Där ha vi
fienden.
Och med höjd värja i sin högra hand medan den vänstra
hänger slapp och blodig ned, galopperar han mot fienden.
Men snart märker han att krafterna i följd av blodförlusten
och smärtan börja svika. Han blir allt blekare och blekare.
— Jag känner att styrkan överger mig. Sök att föra mig så
obemärkt ur striden som möjligt! yttrar han till hertigen av
Lauenburg, som befinner sig bredvid honom.
Hertigen rider något åt sidan och banar väg genom vimlet.
Gustav Adolf rider efter.
Men nu kommer Götz kyrassierregemente stormande.
Marken dånar under hästarnas hovar. Blixtarna från deras pistoler
lysa. Krutröken virvlar i tunga moln. Med raseri kasta de sig
över smålänningarna och kungen.
Ett förfärligt virrvarr uppstår. Ryttarna trängas inpå
varandra. Pamphuggen hagla mot hjälmar och harnesk.
Pistolskotten smälla. Det är en strid på liv och död man mot man.
Hertigen av Lauenberg, Leubelfing och Stjernstråhle samt de
omgivande ryttarna söka värja den sårade kungen så länge de
förmå, men de flesta nedhuggas.
En österrikisk överstelöjtnant igenkänner kungen.
— Dig har jag länge sökt! ropar han, spränger fram och
skjuter honom en kula genom livet.
Gustav Adolf vacklar till men håller sig ännu kvar i sadeln.
Men han känner att han blivit dödligt sårad och att livet
rinner bort med blodet, som flyter ur de två såren.
— Broder! sök att rädda ditt eget liv! Jag har fått så
mycket jag behöver, viskar han med matt stämma till hertigen.
Men denne vill ej övergiva honom utan fattar kungen om
livet för att på så sätt stödja honom och hålla honom kvar i
sadeln, till dess de hunnit ut ur striden. Likblek och halvt av-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
