Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Koncentrationslägret i Lycksele - Norrlänningarna ha kvar sin gamla självkänsla, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vidare upp till Umeå, men där blev det mer
anspråkslöst björkar.
Kristi himmelsfärdsdag haglade och regnade det,
med lite solpjutt då och då, termometern visade bara
+ 3½° C. Pontonflottan, som vi lågo vid, var en
enda gåsmarsch hela dagen av ungdomar, som skulle
ha våra autografer, gubbar i pälsrock med kragen
uppslagen över öronen, töffade förbi på älven i små
motorbåtar, och det var precis lika helgdagstrist som
nere i Sverige.
Så blev det äntligen vardag och arbete, man kunde
andas igen. Men det var lika grått. Jag tog en bil
upp till Hushållningssällskapets pampiga hus —
Umeå har en proper bebyggelse och en hel del
gedigna offentliga byggnader, stora fina butiker precis
som nere i Sverige — och där inne var det alldeles
som det ska vara på ett tip-top modernt kontor eller
ämbetsverk: en rad av glasfack som akvarier eller
fågelburar med fruntimmer i som guldfiskar eller
kanariefåglar.
Och så öppnades den ekbetsade dörren till
sekreterarens rum. Granström och jag kände varann sen
min jordbruksresa sommaren 1930. Vi hade skilts
på Stadshotellet i Skellefteå, på dess luftiga veranda,
samma dag som Ivar Kreuger kommit dit som en
mystisk guldfågel i flygmaskin. Ja, mycket hade
hänt i världen och i Norrland sen dess, och nu stod
det inför sin säkerligen största kris. Vad skulle nu
denna jordbruksgeneral egentligen komma att säga
om läget? Ty en hushållningssällskapssekreterare är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
