Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Besättningen går i livbåtarna! - Ren fleraårig björkskog betäcker hjältens ben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
industrien? Cirkus? Madigan? Vetsera? Ja, tänkte
jag, jag får väl se.
Men färden nerför Umeälven. Ja, det var
verkligen ur många synpunkter en upplevelse. På vänstra
sidan en hel ny, glänsande vit funkisstadsdel, ett
väldigt sjukhuskomplex bland granarna, på den
högra, platta älvstranden resterna av nerlagda
sågverk och brädgårdar. Man såg ännu spår av
maskinhusen, av pannmurar, av skorstenar, stranden var
skodd med ribb och bakaved, som multnat ner.
Stolpar, som en gång burit brädgårdskajer, skymtade ur
det svarta älvvattnet i avbrutna klungor som
rot-piggar i en tandlös gubbmun. Och marken ovan de
forna ribbkajerna, slät ooh röjd till brädgårdsgrund,
bar nu växande ungskog av björk. Snart skulle där
stå susande vitstammiga björkar, gräs skulle täcka
de forna brädgårdarna, sippor, liljekonvaljer och
violer skulle lysa upp bland stammarna, och en värld
skulle vara begravd under allt detta, en värld lika
död som pyramidernas i ökensanden.
Säkerligen var här en gång liv och rörelse, rök
bolmade i luften från höga skorstenar, lastångare,
segelskutor lågo förtöjda i rader längs brädgårdarna
-—■ Umeå var en gång i världen liksom övriga
Norrlandshamnar en stor redarstad.
Nu! Allt var tomt! Dött! Och när vi kommo neråt
flodens mynning och dess rödbruna myrvatten
uppifrån Lappland efterträddes av Bottenvikens
grönaktiga havsvatten, slog det mig, hur främmande och
primitivt landskapet verkade, tack vare sågverks-
52
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
