Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Jobbar-Sverige - Guldkustens arbetsliv — på sjön!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ja, svarade han, 3,000 kubikmeter. Det brukar
vara maximum.
— Och medelfarten?
—- Två knop, kan man säga.
En knop är en distansminut på en timme, och en
distansminut är 1,852 meter. Det vill alltså säga, att
ett dylikt lass hinner, under goda vind- och
sjöförhållanden, cirka 3^2 km. i timmen, d. v. s. att det
tar släpet nära 3 timmar att hinna en mil. Om det
då har att passera hela sträckan från t. ex. Kalix
till Hallstavik på Upplandskusten, strax norr om
Norrtälje, eller till Norrköping, d. v. s. sträckor på
över 100 mil, så måste släptiden under lyckligaste
omständigheter beräknas till minst 300 timmar,
d. v. s. cirka 12 dygn, men i regel tar det 3—4
veckor, ty sällan äro förhållandena sådana, att släpen
kunna hålla högsta fart eller undgå att ligga stilla.
Överallt på verken längs Guldkusten sitter man
med hjärtat i halsgropen vid tanken på dessa väldiga
virkeslass, ständigt hotade av vind, sjö, storm,
dimma. Om en plötslig storm blåser upp och
bogserarna inte hinna få in lasset i lä eller i någon av
de många naturliga hamnar, som kusten bildar, kan
hela flotten brytas sönder, virket slita sig, driva till
havs eller kastas upp på stränderna, och även om
lasset är försäkrat, betyder en dylik olycka förluster
av olika slag. Men så äro också skepparna ständigt
på sin vakt, ha aldrig någon ro, och många gånger
kunna de få stå mer än dygnet på bryggan för att
manövrera till räddning. Så ska de i land i fiskham-
108
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
