Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Jobbar-Sverige - Guldkustens arbetsliv — på sjön!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nar, vid fyrplatser, lotsstationer, där det finns
telefon, och ringa hem till verket, så att man där skall
veta, hur färden går.
Dessa timmersläp äro lika karakteristiska för
bilden av Guldkusten som någonsin de höga
fabriksskorstenarna i land med deras vitgula rökar, som
hänga över kusten likt strutsplymer över huvudet på
en paradhäst. Man ser först bara ångbåtsrökar stiga
ur horisonten, och dyker icke om en stund ett fartyg
upp utan röken blir envist stående, då vet man, att
där ligger en timmerbogserare och drar.
Så är det bogseringarna numro två, pråmsläpen,
och där dominera Transportbolaget i Stockholm,
Holmens bruk i Norrköping och Oaxens kalkbruk
med sina kraftiga båtar, karakteristiska till form och
utseende. De gå snabbare, stryka i väg med en 5—6
knop, och de s. k. kolpråmarna med hus akter ut för
pråmskepparn och med ända till fyra låga master och
lastbommar, likna respektabla fartyg.
Så har man de stora svenska och utländska
lastbåtarna, drivna med ånga eller numera i allt större
utsträckning med motor. Det är fartyg från 12—
15,000 ton ner till några hundra. Det är
Transatlan-tic, Svenska Lloyd, Ostasiatiska, Johnsonbåtarna,
Sveabolaget och en hel rad andra svenska rederier,
och så de utländska: finska, estniska, danska, norska,
tyska, engelska, franska, spanska, holländska etc.,
men dock icke så mycket norska och danska som förr
i världen på segelfartygens tid. Under min barndom
och ungdom i Härnösand, på 1880- och 90-talen, då
109
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
