Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Jobbar-Sverige - Guldkustens arbetsliv — på sjön!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det ibland under vårskeppningen kunde ligga ända
uppåt ett par hundra barkskepp, briggar, skonare,
tremastskonare och galeaser på redden, var det rött
i luften av norrmän och danskar, medan svenska
flaggan var ytterst sparsamt företrädd. Det var
denna brist på svenska lastdragare, som Gustav
Sundbärg en gång — med rätta — ondgjorde sig
över. Nu skulle han vara nöjd.
Det är grant att se en av dessa svenska
oceanbåtar, höga som femvåningshus, eleganta i linjerna,
propra och skinande, stäva upp för de breda,
majestätiska älvarna på Guldkusten, och jag vet, hur de
beundras ute i världen och väcka uppmärksamhet,
jag har själv konstaterat det i San Francisco, i
Panamakanalen, i Sydney, i Söderhavet. De äro
aristokraterna på Guldkusten.
Sveaångarna och Lloydarna hålla den
anspråkslösare Medelhavstraden, men även deras blågrå skrov
lysa upp Guldkustens fabriksplatser och dra
uppmärksamheten till sin eleganta hållning i spanska,
sydfranska, italienska, grekiska och egyptiska
hamnar, vilket jag även på platsen kunnat konstatera.
Men när t. ex. greker komma upp till Guldkusten,
väcka de häpnad, och gissa varför? Det fick jag
höra på Norrbyskär. Jo, besättningen ger sig i land
med stora säckar, som de plocka fulla med
maskrosor !
—■ Tok! säga Norrbyskärsborna. Dom ät
maskrosor !
Ja, det blir sallad!
IIO
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
