Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Äro vi svenskar eller bara turister? - Hatten av för filmarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så getter och killingar och barn och höns och gubbar
och gummor och interiörer och exteriörer och så till
sist det gamla kapellet. Så samlade han början till
en bild att visa hela svenska nationen av
människornas liv i denna stora natur, den största, som Sveriges
kust har att visa.
En man, som gjort ett gott verk på detta
filmområde, är ju prins Wilhelm, och hans namn är för
alltid knutet till denna lilla hamn, därigenom att han
skänkt medel att restaurera kapellet, varom en liten
tavla över dörren också upplyser.
Det var intressant att se, hur det gick till att filma
kapellinteriören. Där inne var ju lite skumt, men
filmare ha bot för allt, de ha solar och månar och
stjärnor och, ifall det behövs, bäckar och åar och
små vattenfall eller orkaner i burkar och kappsäckar.
Här hade de sol, och det var helt enkelt en vit skärm,
som Skoglund fångade upp solljuset på ute på backen
och kastade in i kapellet. Så stod Rudling i dörren
mitt under prins Wilhelms visitkort och vevade in
predikstol och siffertavla och altarring och
kyrkvärdsbänk och alltsammans.
Jag frågade honom sen:
—• I dag är det väl bra filmväder?
— Å, ja! sa han och plutade med munnen.
— Inte mer? undrade jag.
— Cumulus är bäst, svarade han. Man får inte så
svarta skuggor, och det blir så vacker himmel.
Cumulus, det är de typiska sommarmolnen, som
skärma av det alltför vassa solskenet. Men denna
152
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
