Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Äro vi svenskar eller bara turister? - Hatten av för filmarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dag var himlen tom och hög som en blåklocka. Man
skall leva bland människor i arbete. Alltid får man
då lära sig något nytt.
Ja, så gick det på hela dagen ända till solnedgången.
Vi filmade Skrubbans fågelberg, som stupar rätt i
vattnet, Sandvikens gamla fiskläge på norra
Ulföstranden, där husen äro begravda i sand,
Mjältö-piggens 235 meter höga, nakna topp i aftonsol,
Sveriges högsta ö, sen blev det festmiddag i Ulföhamn
på färsk strömming. Calle Möller sjöng och
berättade, det var enda gången på hela resan, och nästa
morgon klockan halv fem fortsatte filmningen igen.
Sannerligen, dessa filmare, de representerade också
en del av det stora Arbetar-Sverige, och de fingo
inte ligga på latsidan. De hade att kånka med de
tunga apparaterna runt hamnen, upp på Lotsberget,
in i sjöbodar och kokhus, och de höllo på i ett sträck
från halv fem på morgonen till klockan ett, då sista
bilderna togos i hamn. Sen blev det fortsättning med
interiörer från "Nuka Hiva" under färden tillbaka
till Örnsköldsvik, och sen, ja, sen var det bara att
hoppa i den kvava bussen i örnsköldsviks hamn och
åka upp till Mellansel för att hugga nattexpressen till
Stockholm och krypa in i den heta sovvagnen.
Jag berättar detta bara för att ge alla dem, som
sitta på biograferna och se livet rulla förbi på den vita
duken, en aning om vilket arbete varje minsta detalj,
de kanske likgiltigt beskåda, i själva verket kostar.
Hatten av för er, Skoglund och Rudling. Det var
en av färdens upplevelser att se er arbeta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
