Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Äro vi svenskar eller bara turister? - Det passar som kniven i en bonde!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fisket och för Guldkustens fiskerskap.
Ursprungligen fanns det nämligen inget självständigt fiske
längs denna kust och inga självständiga
fiskarhamnar som nu. Man kan säga, att alla längs
Guldkusten fiskade: städernas borgerskap, ämbetsmännen
och bönderna, och fisklägena voro endast tillfälliga
boplatser under fisketiden. Det var i regel städernas
borgerskap, som anlagt dem, åtminstone de större,
sedan hade bönderna några bodar i strandkanten,
dit de foro, eller hade, som ända in i våra dagar är
fallet, var och en sin bod nedanför gården.
Gävle borgare hade sålunda en gång av Kronan
fått fiskrätten längs Norrlandskusten ända upp till
Ulfön. Lörudden, som vi så småningom få göra
bekantskap med, var Sundsvallsborgarnas hamn i
Bremösundet, Härnösandsborna fiskade på Lungön,
och enligt vad lotsarna i Järnäs klubb berättade mig,
skulle en rådman eller borgmästare Häggström i
Härnösand ha varit den, som någon gång för mer
än hundra år sen skulle ha anlagt hamnen där
(namnet Häggström kan jag inte finna i mina
papper!).
När jag vistades i Ulföhamn sommaren 1905,
levde där sålunda ännu den siste i Gävle födde
fiskaren, Söderberg, en gammal fin och sirlig man.
Kapellet i hamnen bär på insidan av porten en inskrift,
att målningarna i helgedomen utförts år 1719 av
Roland Johansson från Gävle. Vid pingsttid kommo
Gävleborna i sina s. k. fiskehaxar, d. v. s. däckade
slupar upp till Ulföhamn, fiskade och saltade hela
157
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
