Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Äro vi svenskar eller bara turister? - Det passar som kniven i en bonde!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sommaren och återvände på förhösten med fångsten
i dessa haxar till Gävle. Kvarlämnande båtar,
fiskredskap och bohag i hamnen. Kanske även någon,
som höll vakt.
Från dessa äldre tider kvarleva än i dag ganska
besvärliga traditioner längs hela Guldkusten. För
det första, och det är nog det viktigaste, har
boskillnad mellan de nutida yrkesfiskrarna och de
gamla husbehovs fiskrarna ännu icke riktigt
genomförts. Fordom stredo kronan och städerna, städerna
sinsemellan, städerna och bönderna om fiskerätten,
och i våra dagar fortsätter detta förhållande på så
sätt, att det pågår slitningar mellan de moderna
yrkesfiskrarna å ena sidan, kronan och bönderna å
den andra om samma eviga fiskerätt, vilket vi om
ett ögonblick ska få höra.
Men så är det även en annan historia. Gammalt
i världen var det ju i stor utsträckning
husbehovsfiske, och hushållen i städerna hade dels släkt, dels
bekantskapsförhållande till de fiskande bönderna, var
och en köpte av sin bondgård, det hela gick under
hand, och för fiskrarna, som ville avyttra i öppna
marknaden, var det ofta ganska kinkigt. Det
utvecklade sig därför den vanan, att någon handelsman
eller gästgivare tog fiskarens strömming, gav varor
i gengäld, salt, mjöl etc. och kanske en liten kontant
summa, och sen sålde han strömmingen för egen
räkning med god förtjänst. Kanske arrenderade han
till och med fiskerätten av Kronan — vi få höra
även ett sådant exempel — och sen fingo fiskrarna
158
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
