Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 ,
MARIÉ SOPHIE SCHWARTZ
Allt var öde, och det föreföll som om regnet fölle tätare
och tyngre här än annorstädes och som stormen tjöte mer
vilt. Vandraren tryckte mössan djupare ned över pannan,
drog en suck och lutade sig mot porten i den synbara
avsikten att invänta någon. Den ena minuten gick efter den
andra, slutligen slog klockan en kvart till åtta, och ännu
kvarstod mannen, stödd mot ingången till detta sorgliga
förvaringsrum för brottets barn.
Plötsligt hördes steg innanför : skenet av en lykta banade
sig väg mellan springorna; nycklar skramlade, lås och
gångjärn gnisslade, porten gick upp och en kvinna släpptes
ut. Hon var insvept i en stor schal och tycktes under
densamma bära något.
När fängelsets port åter tillslöts, framträdde mannen,
som dragit sig något åt sidan. »Hur är det?» sporde han.
»Allt är överståndet och även slut», svarade kvinnan
upprörd.
»Kom, låt oss gå!» mumlade mannen, men tillade sedan
han gått några steg, i det han stannade: »Slut, sade ni,
Lotta, vad menar ni?»
»Jag menar, att hon slutat.»
Mannen fortsatte sin väg, åtföljd av kvinnan, utan att
bifoga något vidare. Komna upp till Drottninggatan,
funno de en droska, som höll vid hörnet bredvid Barnhuset.
»Stig upp i åkdonet!» yttrade mannen och hjälpte sin
följeslagerska att efterkomma tillsägelsen, varefter han tog
plats bredvid henne och tillsade kusken att köra till
Bag-gensgatan nummer o.
Skramlande rullade åkdonet bort; men vid den skakande
rörelsen hördes ett kvidande ljud från den stora schalen,
som höljde kvinnan och det föremål, hon bar under den.
Mannen spratt till, men sade ingenting. Under en
oavbruten tystnad fortsattes färden till det anvisade stället.
Framkomna dit, stego de uppför fyra långa trappor och
befunno sig slutligen i vindsvåningen. Mannen öppnade en
dörr. Där inne var mörkt. Regnet smattrade obarmhärtigt
mot takpannorna, och blåsten svepte klagande förbi
vindskuporna. Rummet, varuti de inträdde, var likväl varmt,
och några ögonblick därefter hade mannen fått eld på ett
fattigt talgljus, som helt matt upplyste den torftiga
boningen. Kvinnan kastade en hastig blick omkring rummet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
