Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULD OCII NAMN 9
»Jag behöver icke någon betänketid. Jag har lovat
modern att vårda barnet, och jag tänker också hålla vad jag
lovat. Där barnet är, där blir jag. Nu har herr Bromér
mitt ord.»
Lotta avtorkade tårarna och tryckte den lilla varelsen
med ett uttryck av moderlig ömhet till sitt bröst.
En timme senare sade herr Bromér Lotta god natt och
gick in till sig.
När Bromér inträtt i sin skrubb, satte han sig på
sängen, och stödde huvudet i händerna. Skenet från ett smalt
talgljus kastade en melankolisk upplysning över grubblaren
och tycktes med sin långa, rykande veke deltaga i de föga
angenäma tankar, som välvde sig inom den sänkta pannan.
En bel timme förflöt utan att han förändrade ställning.
Slutligen reste han sig upp och gick fram till en stor koffert,
vilken han öppnade, och ur vars inre han framtog en
plånbok. Bromér lade plånboken på stolen, varpå ljuset stod,
och sittande på sängkanten började han räkna innehållet.
Oaktat han tvenne gånger utbredde sedlarna för sina ögon,
kunde han ändå ej få summan högre än 1,500 kronor. Då
han för andra gången granskat de nedsmutsade
papperslapparna och noga slätat ut dem, lade han dem åter tillbaka
i plånboken med en suck, sägande för sig själv:
»Huru många försakelser har jag ej underkastat mig för
att få ihop denna lilla summa? Huru fast var ej mitt
beslut att icke röra den? — Nu tycks det likväl som jag
skulle bliva tvungen därtill för att kunna sörja för
barnkräket.»
Han tog ur bröstfickan en annan mycket mager sedelbok,
om vars innehåll i penningväg man icke längre behövde
sväva i okunnighet, ty beloppet övergick ej två kronor.
Då han skulle vika samman plånboken, föll därutur ett
av ålder gulnat papper. Han tog upp det och viskade:
»Min mors testamente!» — Ett drag av smärtsam
rörelse, blandat med något liknande ironi, gled över hans
ansikte, då han tillade: »Icke har detta testamente kunnat
reta någons vinningslystnad. Låt mig än en gång se vad
det innehåller, ehuru jag borde kunna det utantill.» Han
läste halvhögt:
»Min son, för att vinna namn, fordras utmärkta förtjän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
