Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 ,
MARIÉ SOPHIE SCHWARTZ
de hon sig till den lille herrn och tillade: »Skall pappa
icke straffa henne, för det hon går och lägger sig på min
soffa? — Pappa, jag blir ledsen, om hon icke får stryk
för sitt oskick.»
Elvira hörde visserligen de uppretade orden; men hon
hade blott sinne för smärtan i sitt ben, och därför blev
hennes svar att gråtande och skrikande upprepa:
»Hunden har bitit mig; hunden har bitit mig!»
Herrn lyfte sin käpp, sägande i skarp ton:
»Gjorde jag rätt, så gåve jag dig verkligen ett
grundligt kok stryk, för det du smugit dig hit, oaktat jag
förbjudit alla främmande barn att intränga i parken. — Se
så, bort med dig, om du ej vill göra bekantskap med min
käpp!»
»Åh, det skall hon nog slippa!» skrek en gossröst från
tältets ingång, och in störtade Fredrik. Han gav den lilla
fröken en puff i sidan, så att hon tumlade mot en av
rörstolarna, varefter han tog Elvira i sina armar, för att bära
henne ut; men den lille herrn, vars dotter blivit knuffad,
tycktes icke hågad att låta Elviras beskyddare oantastad
passera. Han stängde helt simpelt vägen för gossen med
de orden:
»Din lymmel, huru vågar du bära händer på min dotter;
vet du då icke, vilka du har framför dig, eller tror du
kanske, att icke mitt spanska rör kan hitta vägen till din
rygg?»
»Jo, herrn skulle våga bara!» skrek Fredrik och släppte
Elvira. »Då skulle herrn allt komma att må, skall jag
säga.»
Fredrik kastade sig ögonblickligen över den höjda
armen, ryckte med ett enda tag åt sig käppen, och då
hunden vid denna rörelse rusade emot honom, gav Fredrik sin
anfallare ett kraftigt slag över nosen, så att Primus högt
tjutande drog sig ur spelet. Fredrik fattade därpå om
Elvira med vänstra armen och svängande det tjocka spanska
röret över huvudet med den högra, gick den raske gossen
mot ingången.
Ägaren av käppen hade dragit sig åt sidan, för att slippa
träffas av sin egen käpp, och innan han eller den
omkull-skuffade fröken hunno hämta sig, hade Fredrik och Elvira
redan kommit ut ur tältet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
