Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Första avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULD OCII NAMN
25
Väl ute i det fria, kastade Fredrik ifrån sig käppen, tog
Elvira på sina armar och var inom några minuter på andra
sidan stängslet. Han hann nätt och jämt så långt, då
herrn kallat på ett par betjänter, vilka fingo befallning att
sätta efter gossen; men innan de kommo ut ur parken,
voro Fredrik och Elvira försvunna, och ehuru de
genomletade hela björkhagen, kunde de ej träffa dem.
*
Morgonen därpå satt Elvira omkringbäddad med kuddar
uppe i sitt rum, och Lotta baddade det bitna benet, under
det hon höll tal om olydnadens följder.
Fredrik var inne hos Elvira, sysselsatt med att tälja en
båt åt henne till dess hon skulle bli bra i benet. Han var
nu vänlig och snäll mot henne och pratade om allt möjligt,
för att få henne att icke tänka på att benet värkte.
Förmiddagen var icke särdeles långt framskriden, då
ljudet av ett åkdon kom Lotta att kasta en flyktig blick ut
genom fönstret.
»Det är — han!-» utropade hon ofrivilligt och rusade
upp från stolen.
»Vilken han?» — sporde Fredrik och Elvira på en gång.
Med ett språng var Fredrik vid fönstret.
»Översten!» — stammade Lotta och satte sig åter,
liksom hon varit nära att svimma.
»Ja ha, det är verkligen den lille översten», yttrade
Fredrik skrattande. »Han är väl här för att klaga på mig.
— Det blir allt knubbigt att höra på.»
Ynglingen rusade ut ur kammaren, sprang på det mest
ljudliga sätt utför trappan, så att han stod i
förstugudörren just som översten satte foten på tröskeln.
Översten hejdade sina steg vid åsynen av den oförskämde
pojken, som den föregående dagen farit fram såsom ett
ordentligt yrväder. Fredrik strök upp luggen ur
pannan och bugade sig för den rike mannen med en min,
som hade han nu sett honom för första gången.
Överstens små, grå ögon gnistrade vid denna
oförskämdhet, och svårt är att avgöra, huru detta möte avlupit, om
ej prostinnan kommit sättande ut i rättan tid, för att
mottaga sin gäst. Den goda frun var i fullkomlig okunnighet
om gårdagens uppträde och att hennes son burit sig åt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 05:33:34 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/guldnamn/1/0023.html
