Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULD OCII NAMN
37
förrän mot hösten. Hans hälsa hade under senare tiden
blivit svårt angripen, och läkaren hade föreskrivit ombyte
av vistelseort och stillhet från allt arbete. I följd härav
beslöt han avsluta sina pantlåne- och klädmäklareaffärer
och att efter ett års vistande i utlandet slå sig på
grosshandel.
Carl hade nu tagit sin kansliexamen och väntades hem.
Det var en vacker eftermiddag i juni, då Elvira begav
sig ned till samma brygga, där hon första gången tog emot
ungherrarne med att stå på huvudet i vattnet. En känsla
av oro och längtan uppfyllde Elvira vid blotta tanken på
mötet med Carl.
Båten, som förde den nya kanslisten och hans broder till
Altorp, nalkades. Elvira viftade med näsduken, och
hjärtat klappade i takt med den. Hon skulle ju få återse Carl,
som utgjort hennes drömmars ideal.
Den sextonåriga tärnan, som i sällskap med kamraterna
läst oräkneliga romaner, hade nu kommit till den
övertygelsen, att hon för hela livet var fäst vid Carl. Lycka eller
olycka berodde på, att han älskade henne. Sant är
emellertid, att Elvira höll av Carl, och att hennes känsla na var
koncentrerad på honom.
Båten lade till. — Ur densamma sprang först Fredrik. —
Elvira märkte honom knappt, utan räckte båda händerna
åt Carl, som strax efter hoppade upp på bryggan.
»Elvira, jag känner knappt igen dig, en så förtjusande
flicka har du blivit!» utropade Carl och kysste de små
händerna.
Hon rodnade, log och såg lycklig ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
