Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36 , MARIÉ SOPHIE SCHWARTZ
heder att få hälsa på mig; då, då vore jag allt bra
lycklig!»
Dagen därpå kom herr Bromér för att få reda på, vad
som fattades hans älskling. Han talade enskilt med Elvira,
och hon anförtrodde honom den grämelse, hon erfor över
att Armida ansåg henne vara av dålig börd. Hon
förklarade, att hon ingenting önskade högre än att bliva förnäm
och få ett så där vackert namn som Stangenskjöld eller
något dylikt.
Bromér avhörde henne tigande. Sedan flickan tystnat,
sade han:
»Om tre, fyra år skall dit kanske äga vad du nu önskar;
men om lyckan följer med dina önskningar, det blir en
annan sak. Hav emellertid tålamod, och jag tror mig
kunna lova dig, att du skall få det du nu åstundar. Jag
är tillräckligt rik att kunna köpa dig en man och ett
namn.»
Aldrig hade väl någon kunnat älska sitt eget barn högre
än Bromér älskade Elvira; men hans kärlek saknade
förstånd och innebar den största svaghet. För Bromér fanns
blott en enda varelse till i världen, och denna enda var
Elvira. Han själv och den övriga mänskligheten voro
endast medel, varigenom hon skulle komma till rikedom och
lycka. Elviras goda naturanlag hade hitintills bevarat
henne från att taga alltför mycken skada av den skeva
uppfostran, hon erhållit, ställd mellan faderns svaghet och
Lottas avguderi.
Begäret efter en lysande samhällsställning blev genom
Armidas sårande ord stegrat till en huvudpassion och den
avund hon erfor mot Martha, blev icke heller något, som
motarbetade denna från barndomen närda lystnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
