Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULD OCII NAMN
47
»Och detta svar», frågade Sidney, »huru låter det?»
»Att jag den första instundande september skall vara på
Hartoncourt med min hustru. — Nu icke ett ord vidare i
ämnet! — Jag ser grevinnan där borta, och jag måste
tala vid henne.» — Edvin tryckte vännens hand och
skyndade bort till en grupp, som samlats omkring ett vackert
fruntimmer.
Sidney svängde sig om på klacken för att gå andra vägen
ut från salen, men befann sig vid denna rörelse mittför
en äldre herre och ett helt ungt fruntimmer. — Mannen
var liten, spenslig och oansenlig till hela sin figur. Sidneys
ögon halkade också förbi honom och fästes på den unga
flickans obeskrivligt intagande ansikte. Det liknade en till
hälften utsprucken törnros; något så ljuvt, så milt och så
fängslande ägde det.
Flickan och hennes gamle följeslagare passerade förbi
engelsmannen, som, helt överraskad av den vackra
uppenbarelsen, ofrivilligt vände om och följde efter dem. Han
lyssnade till vad de sade; men de talade ett för honom
fullkomligt främmande språk.
Den unga damens klädsel var till sina detaljer ganska
enkel, men det oaktat dyrbar och vittnade om en
ekonomiskt lycklig samhällsställning.
Sidney fördjupade sig i gissningar rörande deras
fädernesland och samhällsklass.
Den gamle herrn föreföll att aldrig hava tillhört någon
finare societet; men hans följeslagarinnas rörelser ägde ett
behag, som däremot tycktes vittna om förfinade
levnadsvanor.
Vi lämna emellertid Sidney åt hans efterforskningar och
begiva oss till en annan del av Wiesbaden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
