Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULD OCII NAMN
59
»En landsman till mig, med namnet Brogren», svarade
Elvira med återvunnen fattning.
»Och den vackra damen, är hon hans fru?» återtog
Sidney.
»Det vet jag icke, blott att hon är dotter till en överste
Stangenskjöid.»
»Ah, monsieur, ni talar om de båda vackra svenskarna,
som ständigt varit i grevinnan Mourvilles sällskap», inföll
madame d’Orbeau, »de äro förlovade. Hon är mycket rik
och av börd. Han däremot äger icke någon av dessa
fördelar ; men det oaktat har han lyckats vinna den skönas
hand. Överstinnan Stangenskjöid, som är mycket sjuklig,
har kommit hit i hopp att undgå döden; men jag fruktar,
att det hoppet icke förverkligas.»
»Stangenskjöid!» upprepade någon bakom dem.
Alla tre vände sig om. En gubbe med snövita lockar
hastade förbi.
Elvira hade tigande åhört madame d’Orbeau. Det
kändes underligt inom henne, och det föreföll Elvira, där hon
gick, som hade någon oupphörligt upprepat Marthas ord,
när fadern sjuknade: »Jag trodde, att man här skulle vara
besparad obehaget av att sammanträffa med dylikt simpelt
folk.»
Smärta över att Carl var förlovad med Martha erfor hon
ej, men väl förbittring. Hon fann likväl en tröst i den
tanken, att hon om några veckor skulle stå över Martha i
rang och rikedom och innehava en sådan samhällsställning,
att den borde väcka Marthas avund. När hon därtill
erinrade sig, att hon vid sin sida och till sin ständiga kavaljer
hade sir Sidney Lembourn, en av de mest omtyckta
ungkarlar vid badorten, kände hon en barnslig fröjd vid
föreställningen, att det bestämt skulle förarga Martha, att
Lembourn utmärkte Elvira.
Vår hjältinna var vid denna period en ganska vanlig
flicka utan någon bestämd uppfattning av livets allvar.
Genom det dagliga umgänget och de långa samtalen
överflyttade likväl Sidney något litet av sina moraliska och
religiösa åsikter på Elvira, utan att hon själv märkte det.
Sidney hade ett särdeles nöje av att så där oförmärkt leda och
undervisa detta tjusande barn; och ju mer han lärde känna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
