Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58 ,
MARIÉ SOPHIE SCHWARTZ
Orden träffade Elviras öron. Hon såg dit, varifrån de
sårande uttrycken om hennes stackars far blivit uttalade.
Ögonen föllo på den sköna smäderskan. Hon igenkände
— Martha. Minuten därpå var Elvira ur rummet, utan att
hava märkt, vilken den man var, som åtföljde fröken
Stan-genskjöld.
Under några dagar måste Bromér hålla sig vid sängen.
Förgäves sökte han och Lotta övertala Elvira att gå ned
till brunnen med madame d’Orbeau. Elvira lämnade icke
fadern förrän han var så rask, att han kunde återtaga sin
nu avbrutna brunnsdrickning.
Sidney, som på ett så oförmodat sätt blivit bekant med
henne, vars åsyn från första ögonblicket intagit honom,
besökte dagligen den sjuke. Han kom sålunda att lära känna
Elvira från hennes älskvärdaste sida, det vill säga såsom
dotter. Man kunde icke tänka sig ett ömmare barn, icke
en mildare sjuksköterska.
Efter några dagars förlopp var Bromér också uppe och
kunde gå ned till källan.
När Sidney första gången efter Bromérs insjuknande
mötte Elvira på promenaden, hälsade hon på honom med ett
glatt leende och de orden:
»I dag är jag riktigt lycklig; pappa är nu återställd från
sitt svåra anfall och kan promenera!»
Från den dagen var Sidney Elviras ständiga kavaljer.
Någon tid därefter besökte Elvira, madame d’Orbeau och
Sidney biblioteket för att läsa tidningarna. När de gingo
därifrån, togo de vägen genom spelsalen. Vid bordet satt
den sköna spelerskan, såsom Sidney kallade Martha. Även
nu var hon åtföljd av samme vackre kavaljer. Elviras
ögon föllo på dem. Hon tvärstannade, fattade om madame
d’Orbeau’s arm och kunde icke på några sekunder röra sig
ur fläcken.
Herrn, som stod bakom Marthas stol, fäste ögonen på
Elvira och bugade sig djupt. I nästa ögonblick var Elvira
borta ur roulettesalen.
Sidney hade observerat så väl Elviras som den
främmande herrns rörelse.
»Miss Bromér», yttrade han, »tillåt mig göra er en
fråga, som måhända kan synas närgången; vem var den unge
mannen, på vilken ni hälsade?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
