- Project Runeberg -  Guld och namn / I /
61

(1914) Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GULD OCII NAMN

61

men dessa stunder av eftertanke voro likväl ganska
flyktiga, emedan Castertons person gjort ett livligt intryck på
henne.

Elvira kände instinktmässigt, att hon satt foten på en
orätt väg; men för varje gång hon var frestad att säga
något åt Sidney, tillbakahölls hon av det löfte hon givit
Edvin att icke omtala deras förestående förening förrän
den oupplösligen var stadfäst.

När hon med oro tänkte på framtiden, förjagade hon alla
betänkligheter med den inbillningen, att Casterton hyste en
häftig passion för henne, och älskade han henne, skulle hon
med all säkerhet bli lycklig. Hon hade läst i alla romaner,
att höjden av kärlek innebar höjden av lycka; och nog
skulle hon komma att älska sin man, det kände hon.

Då man är aderton år och vacker, är det förlåtligt, om
man tror på sin förmåga att uppväcka kärlek. Elvira
ansåg sig också hava ingivit Edvin den häftigaste av alla
ömma passioner.

Hon förbisåg emellertid, att Sidneys känslor för henne
med varje dag antogo en varmare karaktär; men huru
kunde hon märka det, som från början endast betraktade
honom som en vän, en bror? Hon sammanband så
uteslutande alla tankar på kärlek med tanken på sin blivande
man, att det föll henne icke in att föreställa sig, att Sidney
kunde älska.

*



Snart återstod icke mer än en vecka före avresan från
Wiesbaden.

En dag sade Sidney Elvira, huru mycken saknad han
skulle erfara, när skilsmässans ögonblick kom och de icke
mera finge träffas.

»Och varför skulle vi icke mer träffas?» inföll Elvira.

»Därför, att detta helt och hållet beror på er», svarade
Sidney.

»I så fall skola vi rätt snart återse varandra. Ja.»
till-lade hon med sitt barnsliga leende, »jag kan försäkra er,
att vi icke länge förbliva skilda!»

Med dessa ord bjöd hon Sidney farväl för den dagen.
Då hon inträdde till fadern, räckte han henne ett brev
med de orden:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:33:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/guldnamn/1/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free