Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62 ,
MARIÉ SOPHIE SCHWARTZ
»Från din blivande man ! Han inträffar redan om
trenne dagar i Köpenhamn, där han avvaktar vår ankomst för
att fira bröllop. Vi resa alltså i morgon härifrån.»
Elvira mottog brevet. Hon blev både glad och förskräckt.
Tiden medgav likväl icke några betraktelser, emedan
förberedelserna för resan togo hennes uppmärksamhet i
anspråk.
På eftermiddagen infann sig Elvira för sista gången vid
källan.
De första personer hon mötte voro Carl och hans fästmö.
De gingo om henne, och då Carl hälsade, hörde Elvira
Martha yttra:
»Jag har ju sagt dig, att det plågar mig, att du hälsar på
den där flickan. Dylika bekantskaper kännes man icke vid,
då man har den olyckan att sammanträffa med dem.»
Elvira kände, att blodet brände på kinden och att
hjärtat svällde av harm. Hon viskade vid sig själv: »Ännu en
kort tid, och jag kan sedan bära mitt huvud lika högt, ja,
högre än den där fröken, som nu finner ett nöje uti att
såra mig.»
Sidney kom i detsamma emot henne. Efter utbyte av
hälsningar, frågade han, huru Elvira befann sig; hon
föreföll så upprörd.
»Jag har hört några sårande uttryck», svarade hon;
»men det lönar icke tala om. Jag har egentligen infunnit
mig här för att säga er farväl; vi resa redan i morgon.»
»Vad har föranlett detta plötsliga uppbrott?» frågade
Sidney.
»Ett brev, som min far erhållit i dag, och vilket
bestämmer vår avresa.»
»Ni tyckes lämna Wiesbaden utan saknad?» Sidney såg
på den unga flickan.
»Ja, Wiesbaden, men icke er. Det smärtar mig att så
hastigt nödgas skiljas från er», tillade hon och log vänligt
mot honom, som nu såg helt sorgsen ut.
Sidney kastade en blick på madame d’Orbeau, som gick
bredvid Elvira. Det såg ut, som hade han önskat henne
på väg till världens ända, emedan hon förhindrade honom
att tala oförtäckt med den unga flickan.
»Ni är mycket god», yttrade Sidney, som nu helt hastigt
bytte språk och talade engelska. »I detta nu», fortfor han,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
