Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66 ,
MARIÉ SOPHIE SCHWARTZ
I fyra vittnens närvaro sammanvigdes lörd Edvin
Ca-sterton och mamsell Elvira Bromér i Vår Frälsares kyrka
i Köpenhamn.
Då brudparet återkom till hotellet för att dinera och
därpå antKäda resan till England, underrättade uppassaren
Bromér, att en herre önskade tala vid honom.
Med några ursäkter till gästerna och brudgummen
avlägsnade sig Bromér.
En halv timme förflöt, innan han åter blev synlig, och
då inträdde han med ett så förändrat utseende, att Elvira
skyndade mot honom, utropande:
»Huru är det, min far, har något ledsamt hänt, eller
mår du illa?»
»Det är ingenting, mitt barn!» Han tog henne vid
handen och förde henne till fönstret, yttrande: »Ser du
mannen i den blå rocken, som står där nere vid stranden
bredvid lyktpålen! Betrakta honom noga och försök att
inprägla hans drag i ditt minne! I fall du någon gång
skulle sammanträffa med honom, så erinra dig hans
ansikte !»
Elviras ögon följde Bromérs anvisning.
Vid kajen och alldeles mitt emot. dem stod en man, klädd
i blå röck, igenknäppt ända upp till halsen. Hans ögon
voro stadigt fästa på det fönster, där Elvira och Bromér
befunno sig.
Elvira hann likväl icke närmare betrakta mannen, ty
lörd Casterton kom fram till fönstret, sägande med något
skarp röst:
»Om ni medgiver, Jady Casterton, så tillsluta vi de
uppslagna fönstren.»
Elvira vände sig om. Edvin stängde fönstren,
bifogande: »Känner ni den unge mannen där, som betraktar er
med så mycket intresse?»
Elvira, som icke märkt någon mer än blårocken, kastade
vid denna fråga åter en blick ut på platsen, och hennes
ögon föllo på Carl Brogren. Han stod helt nära mannen
vid lyktpålen och såg upp till Elvira. Vid denna syn
skiftade hon färg, och gick hastigt från fönstret.
»Ni torde ursäkta mig, mylord», yttrade Bromér, »om
jag blottställt Elvira för nyfikna blickar; men jag önskade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
