Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Första avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULD OCH NAMN
123.
tänka er, innan ni tvang mig att meddela Casterton ert
beslut. Ni ville ej lyssna till mina varnande ord, och jag
fullbordade det uppdrag jag fick, emedan ni icke på andra
villkor ville rädda Casterton ur hans ekonomiska obestånd:
men jag fruktar, att ni genom detta tvång blir saker till
tvenne människors olycka.»
Markisinnan teg en lång stund. Därpå yttrade hon:
»Var lugn, lyckan ligger uti inbillningen och vinnes
lätt nog. — Jag anser mig i alla fall hava handlat så, att
jag kan stå till svars därför. Skulle jag hava begått ett
misstag, då må straffet drabba mig!»
*
I stora matsalen på Hartoncourt voro alla gästerna
samlade, för att intaga »lunchen». Markisinnan befann sig
likväl ännu i lilla salongen, samtalande med Sidney.
På det bestämda klockslaget, då man brukade börja
måltiden, inträdde lörd Casterton, förande vid armen en ung,
intagande kvinna. Han tog vägen genom salen in till
salongen.
Markisinnan och Sidney stodo vid ett av fönstren och
blickade ut på gården, där några förändringar i
planterings-väg blivit gjorda, varom markisinnan ordade.
Casterton och hans fru inträdde, utan att vare sig
markisinnan eller Sidney observerat dem, förrän Edvins röst
uttalade hälsningsorden till markisinnan. Nu vände sig
båda om. Sidney tog ett steg tillbaka, stirrande på Elvira,
vars första blick föll på honom. Hon uppgav ett svagt
utrop av förvåning och blev purpurröd.
Hon var så upprörd, att de ord, markisinnan talade till
henne, föreföllo henne som ett oredigt sus. — Det var först
efter omfamningen hon förstod, att de innehållit en
välkomsthälsning.
Edvin återkallade henne likväl fullkomligt till sig själv,
då han yttrade: »Det torde vara överflödigt att presentera
mr Lembourn för lady Casterton. Av den överraskning
ni båda erfarit vid detta sammanträffande, sluter jag, att
ni sett varandra förr.»
Elvira såg upp till sin man. Hans läppar logo; men
detta leende gjorde henne ont.
»Du har rätt, Casterton», svarade Sidney och bugade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 05:33:34 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/guldnamn/1/0073.html
