Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66 ,
MARIÉ SOPHIE SCHWARTZ
Edvin; men han tycktes icke observera den, och
markisinnan låtsade ej se, att av den otvungna och glättiga
varelsen blivit en ensamhet älskande drömmerska.
Det gavs likväl en mot vilken Elvira var och förblev
sig lik. Denne ende var Sidney.
Han gjorde Elvira bekant med de fordringar, man hade
på henne, och bistod henne under det hon försökte lära
sig att inför världen visa en helt annan karaktär än den,
hon verkligen ägde.
Man var i slutet av september. Den sista veckan hade
Edvin icke strövat omkring på jakt, utan tillbringat
dagarna med markisinnan och tvenne notarier. Den första
oktober var bestämd för avresan från Hartoncourt.
Elviras tre plågoandar voro resta tillika med de övriga gästerna.
Sidney ensam kvardröjde. Det såg ut, som hade han haft
svårt att skiljas från markisinnans hem.
Elvira hade tillbringat hela dagen allena på sina rum,
då mot sextiden markisinnan inträdde till henne, sägande
helt vänligt: »Nu, mitt barn, hava vi slutat våra affärer,
och jag kommer för att prata med dig en stund innan
middagen.» — Markisinnan tog Elvira under hakan och
höjde upp hennes huvud. »Vad? Jag tror att lady
Casterton gråter. Är det något, som bedrövar dig?»
Elvira rodnade och teg. Markisinnan fortfor: »Du vill
icke anförtro mig din sorg, och måhända gör du rätt
däruti. Jag är icke passande till ett så ungt barns förtrogna;
men jag vill giva dig ett råd: gråt aldrig, så att din man
ser det! Män, sådana som Edvin, avsky tårar. Om tvenne
dagar skola han och du resa härifrån, och då skall du
representera såsom en lords maka. Låt se, min vän, att du
gör det på ett värdigt sätt. Casterton skall av sin fru i
första rummet fordra sinnesstyrka, välde över sig själv
och ett ädelt väsen.»
»Ack», inföll Elvira, som tydligare än någonsin kände,
att hon icke var rätt lycklig, »jag fruktar, att han kommer
att fordra allt, utan att giva något.»
»Han har ju givit dig sitt namn och med detta sin heder,
sitt anseende. Förstår du icke, att en dylik skatt kräver
många offer av den kvinna, som kommit i besittning därav?»
»I ert land älskar mannen således icke sin hustru?»
inföll Elvira. Tårarna stodo henne i ögonen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
