Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66 , MARIÉ SOPHIE SCHWARTZ
är att säga i detta ämne. — Klockan visar på sju;
middagen väntar; kom låt oss gå!»
Elvira följde markisinnan.
Den enda verkan, dennas ord utövat på Elvira, var att
framkalla ett häftigt begär att förvissa sig om huruvida
Edvin älskade henne.
Hon beslöt också att skaffa sig visshet. Det fick icke
fortgå så, som det nu gjort. Hon måste rycka bort det
täckelse, som dolde sanningen.
Under middagen föll talet på Castertons och Sidneys
studenttid. Ämnet roade Edvin. Han blev livlig, och snart
var man från de lyckliga åren i Oxford förflyttad till dem,
då Edvin första gången reste utrikes.
»Det var en härlig tid», utbrast han, »då jag fri och
lycklig strövade omkring utan något bestämt mål, endast
följande nyckens ingivelser, vilande varhelst jag fann
näring för mitt forskningsbegär, eller där, varest utsikt
fanns till ett äventyr. Jag skulle vilja giva halva min
livstid för att åter få genomleva dessa år; men de äro
försvunna och skola aldrig mer återkomma.»
»Varför icke?» frågade Elvira.
Edvin vände på huvudet och såg på henne med en kall
blick.
»Då man gift sig, har man sagt farväl åt ett
kringirrande levnadssätt; då man från en fattig ädling förvandlas
till en rik man, har man fått plikter, som fjättra en vid
den torva, som benämnes fäderneslandet, och man har i
dessa två egenskaper förlorat sin frihet.»
»Och du beklagar förlusten därav?» inföll Elvira med
blossande kinder.
»Jag beklagar alltid de förluster jag gjort», svarade
Edvin.
Elviras ögon blixtrade. Hon öppnade munnen för att
säga något, men hejdades av Sidney, som yttrade till Edvin:
»Apropå förluster, så vet du kanske icke, att jag förlorat
min Isabella.»
Markisinnan började tala om det vackra djuret, och
Sidney skötte samtalet så, att Elvira icke fick något tillfälle att
återupptaga det avklippta ämnet.
När man ordat tillräckligt om deri avlidna hästen, vände
sig markisinnan till Elvira, sägande:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
