Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULD OCH NAMN 123.
»Jag känner en utmärkt hygglig flicka, som varit
kammarjungfru hos hertiginnan av —shire, och jag önskade
rekommendera henne hos dig. Den svenska, som du nu
har, är för gammal att sköta en sådan befattning; du bör
låta henne vila. Hon har ju varit din sköterska från
barndomen?»
»Ja, och därför skulle det djupt smärta mig att nödgas
skiljas från henne», svarade Elvira.
»Det finner jag naturligt och yrkar icke heller därpå,
utan blott att du tager dig en ung kammarjungfru och
låter den äldre tillbringa sin ålderdom helt sorglöst i ditt
hus. — Alla av släkten Casterton hava dragit försorg för
sina gamla tjänare.»
Markisinnan reste sig upp från bordet. Elvira följde
hennes exempel. Edvin och Sidney blevo enligt gammal
engelsk sed kvarsittande. När Elvira och markisinnan
kommo in i lilla salongen, förklarade den senare, att hon
icke mådde rätt väl. Hon kände sig trött, och Elvira
övertalade henne att söka vila. Markisinnan drog sig också
tillbaka till sina enskilda rum, och Elvira skulle begiva sig
till biblioteket, för att utvälja åt sig någon intressant bok.
Markisinnan var icke väl ur rummet, förrän Elvira i
stället att taga vägen till biblioteket, gick ut i stora
salongen, som gränsade intill matsalen. Hon hade beslutit att
lyssna till samtalet mellan Sidney och Edvin. Kanske skulle
de tala om henne, och hon erhålla visshet rörande den sak,
som nu sysselsatte hennes tankar och plågade hennes själ.
Hon smög sig fram till dörren, som förde ut till matsalen.
Där var fullt eklärerat; men i stora salongen, där hon
befann sig. rådde ett fullkomligt mörker.
»Ditt sätt att uppfatta markisinnans handlingar är falskt»,
hörde hon Sidney yttra, »och om du anser dig icke kunna
gilla dem, så bör du dock icke gå så långt, att du tillägger
dem så oädla motiv, som att hon låtit leda sig av din
obenägenhet för ett parti mellan dig och grevinnan Mourville,
din mors släkting. Du bör ihågkomma, att hon hela sitt
liv varit trogen den känsla, som fäste henne vid din far.
Den, som så älskat, kan omöjligen låta behärska sig av en
lika dum som löjlig ovilja. Det intryck, som ditt
oregelbundna liv gjorde på henne, borde upplysa dig om att hon
haft blott ett syfte — din lycka.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
