Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66 , MARIÉ SOPHIE SCHWARTZ
bifall till sången. Trasten tystnade, asplöven stodo stilla,
och steg hördes i skogen.
Någon nalkades. En man blev synlig. Han stannade
vid slutet av skogen och betraktade den i sin tysta bön
inbegripna Lotta.
Slutligen öppnade han läpparna, och över dem halkade
namnet: »Lotta!»
Den tilltalade steg upp och stirrade helt bestört på
freds-störaren. Han kom fram till verandan.
»Betrakta mig noga», sade han; »men gör ej något
utrop, förbliv stilla, jag måste tala vid dig!»
Lotta knäppte samman händerna och mumlade något
mellan tänderna. Den beskedliga kvinnan trodde bestämt,
att hon hade ett spöke framför sig.
»Känner du icke igen mig?» återtog mannen och gick
närmare. »Skulle minnet svika dig?»
»Minnet av er är outplånligt inristat i min själ»,
mumlade Lotta; »men varför kommer ni hit, vad söker ni här?
O, min Gud, er närvaro skall endast föra olyckor med sig,
och jag, som sedan flera år tackat Gud, för det ni var
död!»
»Jag är också död för hela världen, utom för dig och
ännu en.»
»Ni är det även för henne», utbrast Lotta. »Ja, ni måste
vara det, eller ock blir det bara elände av.» Lotta började
gråta.
»Tyst, kvinna, och hör mig! — Hon skall aldrig lära
känna mig; jag har icke uppsökt dig för att återfå henne,
utan för att av dig få veta åtskilligt, som Bromér vägrade
att säga mig.»
»Och sedan jag sagt er, vad ni önskar veta, går ni då
och återkommer icke mera?» frågade Lotta.
»Jag skall gå, och jag skall icke mer återkomma», sade
mannen med dov röst.
Han steg uppför trapporna till verandan.
»Kom ; här skulle något lyssnande öra kunna uppsnappa
de ord, vi växla, och detta böra vi undvika.»
Lotta och han trädde in i byggningen. Dörren till
verandan tillslöts efter dem. Då de försvunnit, syntes ett
huvud sticka upp över en buske helt nära verandan, och en
smärt manlig figur blev synlig. Han granskade flygeln,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
