Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULD OCH NAMN
123.
tog därpå några djärva steg mot densamma och var i nästa
minut på verandan. Ett ögonblick dröjde han där, varefter
han helt varligt öppnade dörren och steg på.
Då Lotta gått in i sin enskilda boning i flygeln, trädde
Elvira in från gården, men drog sig genast tillbaka, ty den
smärta manliga figuren stod på tröskeln åt verandan. Han
hade icke märkt, att dörren mittför honom hastigt
öppnades och åter tillslöts. Han smög fram till den, som blivit
stängd efter Lotta och främlingen, lade örat till springan
och blev så stående.
En bra lång stund förflöt, varunder han icke kunde
urskilja ett enda ord, utan blott ett oredigt halvmummel.
Äntligen höjde en av de talande rösten och utropade:
»Och fadern, fadern, han gjorde icke något?»
»Allt vad han gjorde var att bestyra om, det hennes
kropp blev jordad», svarade Lotta, som nu även talade
högre. »Barnets öde hade väl blivit att köpas in på
barnhuset, om icke den outtröttlige Bromér varit. Under de
första åren efter moderns död var jag rädd, att de skulle
söka få reda på vart barnet tagit vägen; men min fruktan
var ogrundad, och jag hade icke behövt hålla flickan
innestängd. Hon uppföddes emellertid som Bromérs dotter.
Alla ansågo honom för hennes far; själv har hon icke
någon aning om, att hon blivit född inom Smedjegårdens
murar och är frukten av ett bland de olyckligaste äktenskap
på jorden.»
»Och Bromér förblev en öm far mot henne?» frågade
den manlige rösten.
»Ömmare och känslofullare än om han varit den, som
hon haft att tacka för livet. Han arbetade och
underkastade sig alla möjliga försakelser, för att åt henne samla
all den rikedom, hon nu äger. Då hon blev gift med lörd
Casterton, yttrade han till mig: ’Nu kan jag dö nöjd; jag
har förskaffat Elvira allt, vad man tagit ifrån henne, namn
och rikedom. Jag har betalat min skuld till fadern och
genom kärleken till dottern försonat det onda jag gjort’.»
»Och ni, Lotta, är ensam innehavarinna av de
dokument, som bestyrka vems barn Elvira är?» frågade
mannen.
»Ja det är jag.» Nu sänktes åter rösterna, och
lyssnaren kunde endast uppfånga enstaka ord. Då rörelsen in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
