Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULD OCH NAMN 123.
det likväl icke, och jag ber er, mylord, döm icke förhastat.
Ni torde en dag nödgas ...»
Sidney, som fann det oförenligt med sina stränga
begrepp om heder att lyssna, stannade icke längre än att han
fick reda på vilka de samtalande voro, och då han
övertygat sig därom, ansåg han överflödigt att genera sig,
utan inträdde och avbröt samtalet.
»Jag är kommen, min käre Casterton, för att underrätta
dig att jag låtit beställa hästar och om en timme reser
med mr B— till Stockholm», sade han och räckte Edvin
handen.
»Och varför vill du icke dröja här?» frågade Casterton.
»Är det min närvaro som jagar bort dig?»
»Den har kvarhållit mig aderton timmar längre än jag
beslutit. Hade du ej anlänt i går, så vore jag nu i
Stockholm. God morgon, mrs Brow», tillade Sidney och
bugade sig för den engelska damen, bifogande i skämtsam
ton: »Jag tror vid min ära, att jag avbröt en ljuv
tète-à-téte mellan er och lorden. I sådant fall är jag otröstlig.»
»Jag försäkrar er, sir», inföll mrs Brow, »att lörd
Castertons och mitt samtal länge sedan var kommit till
den punkt, att det icke behövde fortsättas.»
Mrs Brow gjorde en komplimang för de båda
herrarna; och Edvin yttrade, när hon var borta:
»I går överraskade jag dig på tu man hand med lady
Casterton; i dag är det du, som överrumplar mig; jag
hoppas likväl, att faran i går icke var större för dig än
den i dag varit för mig.»
»Det var en enfaldig förhoppning», menade Sidney,
»och alldeles icke motiverad. Skillnaden mellan att
samtala med en dam på femtiotalet och en intagande kvinna på
tjugu — är alltför stor att tåla någon jämförelse.»
»Vill du därmed säga, att du i går var utsatt för en
fara?»
»Ja!»
Casterton betraktade Sidney och utbrast sedan i ett
hjärtligt skratt.
»Du vill bestämt att jag skall hemsökas av svartsjuka;
men det är fåfängt. Jag kan ej bli svartsjuk på min hustru.»
»Och du har icke heller skäl därtill. Om jag ärligt
erkänner, att varje enskild stund med lady Casterton är våd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
