- Project Runeberg -  Guld och namn / I /
126

(1914) Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

66 ,

MARIÉ SOPHIE SCHWARTZ

lig för mig, har jag därför icke minsta anledning att
hoppas, att min närvaro i ringaste mån är farlig för henne.
Jag vill emellertid icke fresta alltför mycket på min
själsstyrka, utan tager därför till flykten. Det är vågat att
vara i närheten av den, man älskar, att veta henne vara
försummad av sin man och ändå bibehålla ett likgiltigt och
kallt yttre och icke lockas att säga, huru högt man älskar
henne.»

»Medgiv, Lembourn, att den förklaring, du nu gör, är
högst egen!» inföll Edvin med rynkade ögonbryn.

»Den är ärlig och sådan du borde väntat den av mig.

— Jag medger gärna, att det är mindre vanligt, att en karl
säger åt den äkta mannen; jag älskar din hustru.
Vanligare är, att han säger det åt henne bakom mannens rygg;

— men jag kunde icke handla annorlunda än jag gör. —
Och nu. farväl! — Framför till lady Casterton min
förbindliga hälsning. Jag tog avsked av henne i går, då du
uppträdde, och jag önskar bespara mig plågan att göra det
ännu en gång.»

Sidney tryckte Edvins hand.

»Vill du svara mig på en fråga, innan vi skiljas?»
återtog Casterton.

»Gärna!»

»Varför besökte du min hustru, då du visste att du icke
skulle träffa mig?»

»Av det enkla skälet att jag ville återse henne. Jag ville
övertyga mig om huru hon bar sitt öde. Lev väl, min käre
Casterton! Jag hoppas, att då vi härnäst råkas,
förhållandet mellan dig och Elvira är bättre.»

Casterton lade sin hand på Sidneys skuldra.

»Älskar Elvira dig?» frågade han och blickade in i
vännens öga.

»Edvin Casterton, jag sade dig redan för två år sedan,
vem hon älskade.»

»Men du talade icke sanning; jag bevisade det då, och
jag kan ännu ytterligare bevisa det nu. Skulle hon, om
det i hennes hjärta funnits en skugga av tillgivenhet,
föreslagit mig att vi borde leva skilda. Nej, högmod och endast
"högmod har fäst henne vid mig! Hon behövde mitt namn
för att lysa med; men hon ville icke besväras av en man.»

»Har hon då sökt att lysa med detta namn?» sporde Sid-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:33:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/guldnamn/1/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free