Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULD OCH NAMN 123.
ney. »Hon har fört ett tyst och indraget liv, varit rädd
att fästa uppmärksamhet vid det namn hon bär. Hade
du icke varit så förblindad, som du är, skulle du märkt, att
hon med den största noggrannhet undandragit sig att spela
någon roll i världen; men du har levat ditt liv för dig,
obekymrad om huru hon levat sitt. Jag har också ofta
frågat mig, varför du ej upplöser detta onaturliga
äktenskap.»
Edvins hand vilade tyngre på Sidneys skuldra och hans
blick biev mörkare, då han långsamt yttrade:
»Med mindre lady Casterton sätter en fläck på mitt namn
eller tillåter sig en handling, som är oförenlig med hennes
rang, skola vi icke skiljas.»
»Det vill säga, att du ...»
Fraset av en sidenklänning och ljudet av lätta steg, som
nalkades, hejdade Sidney.
Elvira kom fram till dem. Hon var mycket blek och såg
upprörd ut.
»Markisinnan har häftigt insjuknat», yttrade Elvira, »och
hon önskar tala med sin nevö. — Hon vill, att man genast
tillkallar läkare, och jag har givit befallning om, att ett
bud skulle rida in till staden efter en sådan.»
»Jag reser», inföll Sidney, »och jag skall genast skicka
ut doktor **.»
»Tack, sir, och Gud välsigne er för all er vänskap!»
viskade Flvira.
Edvin hade genast, vid underrättelsen om att
markisinnan önskade träffa honom, skyndat mot dörren. Då Elvira
i upprörd ton tackade Sidney, kastade han en blick tillbaka.
Aldrig hade Elvira förefallit honom sä intagande som i
denna stund. Ögonen stodo fulla av tårar, och över hela
hennes ansikte vilade en skugga av mild, sorgsen och djup
rörelse.
»Är det avskedet från Lembourn, som upprör henne?»
tänkte Edvin och skyndade ut. — »Om så vore», fortfor
han, »så bevisar det, att hon kan älska, och då är hon att
beklaga, ty endast döden kan återgiva henne friheten. Hon
har blivit min hustru för att få ett namn; hon skall
förbliva det, så länge jag lever.»
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
