Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULD OCH NAMN
kunnat visa sig mer överseende, deltagande och
fördragsam, än hon nu gjorde. Elvira var också den enda,
markisinnan fördrog, ehuru hon även mot henne var bitter och
orättvis.
Med varje dag stegrades markisinnans anspråk på Elvira,
så att hon icke tålde, att denna, om än för en aldrig så
kort stund, lämnade henne. Då detta skedde, blev den
sjuka i högsta grad uppretad och lät Elvira under utbrottet
av sin häftighet förstå, att det icke var för mycket, om
Elvira vårdade henne. Hon, markisinnan hade ju
förvandlat lörd Casterton från en fattig äventyrare till en av
Englands rikaste lorder. Kunde hon då icke fordra av hans
hustru alla möjliga uppoffringar?
Ofta klagade den sjuka över bristande ömhet och påstod,
att hon omöjligt kunde bli bättre, då det icke fanns någon,
som vårdade henne så som hon behövde vårdas.
Resultatet blev, att Elvira tillbragte även nätterna hos henne.
Utan allt förbarmande lät markisinnan väcka Elvira
för den minsta småsak. Elvira fördrog detta, liksom allt
annat, och var och förblev samma uppmärksamma och
ömma dotter emot markisinnan.
Mrs Brow hade tyst och utan att säga ett ord
infunnit sig hos den sjuka för att hjälpa till att sköta henne;
men markisinnan fördrog icke den engelska damens åsyn,
och mrs Brow förvisades ur den sjukas rum. Hon
kvarstannade likväl i kabinettet utanför, där hon tillbragte
dagen och ofta nog natten, stickande flitigt och utan att
3äga ett ord.
Huru uppförde sig lörd Casterton? Gav han akt på
Elviras beundransvärda uppförande, och förstod han att
uppskatta det? — Hans sätt lämnade icke någon
upplysning i detta fall.
Emot markisinnan var Edvin en öm son, som tåligt
fördrog hennes bitterhet och stannade i sjukrummet, så
länge hon det medgav. Han besökte henne flera gånger om
iagen. Då plågorna lämnade markisinnan någon ro, var
deffEdvin, som läste högt för henne ur något engels’kt
irbete eller genom sina samtal sökte förkorta de långa
:immarna. Vid dylika tillfällen drog Elvira sig undan i
let utanför belägna rummet, eller, om markisinnan icke
:illät detta, satt hon tyst och stilla vid den sjukas sida.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
