Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66 , MARIÉ SOPHIE SCHWARTZ
mig; — ni hyser alltså den illusion, att ni kan trampa mig
under edra fötter och håna min kärlek; men ni bedrager
er. Huru högt ni än har kommit i rang och rikedom, står
ni ändå icke så högt, att icke min hämnd kan nå er. —
Ni borde vara försiktig och icke skaffa er en fiende till.
— Jag behöver ju endast utropa: den där förnäma damen
är född på Smedjegårdshäktet; hennes mor var en
kvinnsperson, som begått ett brott, och barnet togs av
pantlånare Bromér som fosterdotter. Jag skall likväl dröja
därmed tills vidare; men var på er vakt, lady Casterton, och reta
icke den, som kan krossa ert högmod!» Carl avtog hatter.
och bugade sig med en artig och ironisk bugning.
När han var borta, satte sig Elvira åter ned på bänken.
Hennes ansikte var färglöst. Det föreföll, liksom Carls ord
haft en förlamande verkan, så orörlig var hon, med blicken
stirrande rakt fram. Slutligen förde den unga kvinnan
handen över pannan och mumlade: »Nej, det kan icke
vara så!»
Hon reste sig upp och gick med brådskande
skyndsamhet hem.
Carl hade icke hunnit särdeles långt från Elvira, då han
mötte lörd Casterton.
Ett hånleende krusade Carls läppar, då han blev honom
varse. Med stolt min och högburet huvud passerade Carl
förbi Edvin, liksom han icke märkt honom.
Oaktat denna skenbara likgiltighet, observerade Carl att
iordens ansikte såg strängt ut, och att varje muskel däruti
uttryckte en inneboende vrede.
»Han skall träffa Elvira», tänkte Carl, »och han skal!
icke ett ögonblick betvivla, att hon och jag haft ett möte.
— Gott, mylord, ni kan nu få erfara något av det, som jag
kände, då Martha i hopp att kunna bliva er hustru
försköt mig. Hon var då min fästmö; jag ägde rätt til!
hennes tro. — Ni bestal mig på den och ni — ni fick
Elvira och den lyckan skall ni nu få betala rnig. — Jag har
icke kunnat göra detsamma med er hustrus; men jag skall
åtminstone ställa så till, att ni anser er vara bedragen.»
Medan Carl höll denna uppbyggliga monolog i tankarna,
hade Edvin påskyndat sina steg och hunnit fram till den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
