- Project Runeberg -  Guld och namn / I /
136

(1914) Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

66 , MARIÉ SOPHIE SCHWARTZ

aftonen av det nionde markisinnans plågor upphörde, och
hon föll i en stilla sömn. Doktorn tycktes med
tillfredsställelse se denna förändring och yttrade till Elvira och
Edvin, att de med fullkomligt lugn kunde gå till vila,
emedan markisinnan troligen skulle sova hela natten.

Mrs Brow erbjöd sig att vaka och lovade att vid
minsta rörelse av den sjuka underrätta så väl Edvin som
Elvira.

Den sistnämndas utseende var sådant, att hon mer
liknade ett spöke än en levande varelse, och då hon trots detta
icke ville låta övertala sig att gå till vila, sade doktorn:
»Mylord, ni måste söka förmå ladyn att njuta någon vila,
eljest ansvarar jag icke för utgången. Krafterna äro så
medtagna, att jag redan länge fruktat för följderna av dessa
överansträngningar.»

Edvin hade under dessa nio dygn icke en enda gång
tilltalat Elvira, utan endast betraktat henne med ett stundom
uppretat, stundom medlidsamt uttryck. Nu yttrade han
likväl:

»I händelse mitt ord äger någon betydenhet eller något
värde, så ber jag — följ doktorns råd!»

Elvira såg på honom. Det var något i den unga kvinnans
blick, som gjorde Edvin ont. Ja, det föreföll, som om den
frågat: »Ber du mig, mig verkligen, att jag skall skona
mina krafter? — Min död vore ju en vinst för dig.»

Edvin glömde för ett ögonblick all den harm, hans inre
gömde, all den förbittring, han under denna tid erfarit,
och kände sig helt rörd av uttrycket i hennes ögon. Han
fattade Elviras hand och tillade i en varmare ton: »Elvira,
det är den första bön, jag ställer till er, ni skall icke avslå
den. — Ni skall hava förbarmande med er själv och mig.»

»Jag skall göra som ni önskar», viskade Elvira, drog
undan sin hand och smög sig bort.

*



Det var midnatt. Lampan brann helt matt i
sjukrummet.

Markisinnan, som slumrat lugnt, började nu bli orolig.
Ett och annat oredigt ord undföll henne. Hon uttalade
namnet William. Slutligen ropade hon helt högt: »Mrs
Brow!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:33:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/guldnamn/1/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free