Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULD OCH NAMN 123.
Denna, som alltsedan doktorn och Edvin avlägsnat sig,
haft sin plats i en länstol, reste sig hastigt ifrån den
bekväma ställningen och lutade sig över den sjuka.
Markisinnan slog upp ögonen. En stund betraktade hon
engelskan, liksom hon med sin ihåliga och skarpa blick
sökt tränga in i hennes innersta.
»Äro vi allena?» frågade markisinnan.
»Ja», blev svaret.
»Giv mig drycken, som står där, och säg mig sedan, vad
jag bör veta! Jag känner, att mina timmar äro räknade.
Jag vill icke gå bort, utan att hava gottgjort vad som
kan gottgöras.»
Mrs Brow böjde knä på en pall bredvid sängen,
lutade sig sedan över markisinnan och närmande sin mun
till hennes öra, talade hon så sakta, att ingen kunde uppfatta
det hon sade. Av tonen, de korta satserna och den jämna
viskningen lät det, som hade hon avgivit en redogörelse.
Då hon tystnade, låg markisinnan en lång stund stilla, utan
att göra något tecken eller yttra något ord.
Mrs Brow satte sig helt lugnt i fåtöljen, avvaktande
det ögonblick, då markisinnan skulle taga ordet. Efter flera
minuters förlopp sade den sistnämnda:
»Tack, för vad ni sagt mig! — Ännu kan allt bli bra,
låt kalla Elvira !»
»Fru markisinna, hon behöver vila; jag vill icke väcka
henne», invände mrs Brow bestämt.
»Ni måste; ty innan morgonen gryr, har jag upphört att
leva.»
Mrs Brow skred fram emot dörren; just som hon
hunnit dit, ropade markisinnan med kort och avbruten röst:
»Stanna ! Låt ’kalla hit lorden ! Jag måste först tala med
honom... ja... skynda!... Först skall jag anförtro allt
åt. . . Williams son.»
Mrs Brow skyndade ut.
Morgonen började gry, då Elvira, som icke kunnat få
en blund i sina ögon, lämnade sitt rum och smög upp till
markisinnan. En plågsam oro hade bortjagat sömnen och
drev henne nu att återvända till den sjukas rum. Det var,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
