Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULD OCH SAMS
ensam i världen, och fåfängt sökte jag intala mig något
hopp för framtiden. De föresatser jag gjorde vid er
ankomst hit, voro kullstörtade; jag saknade mod och även
själsstyrka att strida mot er likgiltighet och söka tillkämpa
mig er tillgivenhet.
I mitt minne voro inristade de orden i brevet: ’att den
kvinna, som skulle bära ert namn, var er lyckas
förstöra-rinna och den, som skilde er från sällheten.’ Ni skrev,
mylord: ’tag bort denna kvinna från mitt liv, och jag skall
vara den lyckligaste bland dödliga.’ På ett annat ställe
hette det: ’Min heder skall nita mig fast vid henne.’
Jag har upprepat och åter upprepat dessa ord under min
sjukdom; de hava återkommit för mitt minne sedan jag
blev frisk, och övertygat mig att det enda, som återstod,
var att föreslå er att slita de band, som fjättra oss. — Ni
har ej velat det. Orsaken till er vägran tror jag mig
känna och skall rätta mitt handlingssätt därefter.
Ni har anklagat mig. Jag har icke förtjänat edra
förebråelser; jag har aldrig gjort mig skyldig till något, som
avvikit från det rätta. Ärligt har jag sagt er, att mitt
ungdomstycke varit fäst vid Carl Brogren; men lika ärligt
säger jag er nu: av detta tycke återstår endast minnet; Carl
Brogren är ingenting för mitt hjärta. Jag varken har
eller kan komma att av kärlek till honom såra er heder.
Ert lika överilade som obetänkta anfall mot min
pliktkänsla hade ett gott med sig: det väckte mig ur den djupa
nedslagenhet, som behärskade mig, och återgav mig den
energi, jag saknat, och varav jag är i så stort behov. Dock,
jag vill icke göra denna skrivelse alltför lång och skall
därför övergå till huvudändamålet därmed.
Ni har lovat markisinnan på hennes dödsbädd att ickc
skilja er vid mig. Ni är för stolt att icke hålla ord, och
detta är orsaken till er vägran.
Att avslå var er rätt. Min är att bestämma, om vi skola
leva skilda eller tillsammans.
Må hav och land skilja oss åt; detta är min önskan.
Jag har lidit mycket under vårt sista samtal; jag är icke
tillräckligt rikt utrustad med moraliskt mod, för att än en
gång frivilligt underkasta mig smärtan av ett
sammanträffande med er, utan har därför lämnat Timasjö, då ni
inhän-digar detta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
