Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66 , MARIÉ SOPHIE SCHWARTZ
vägrade Elvira och Armida måste den dagen gå utan att
hava övertalat henne att hämta frisk luft.
Edvin återkom icke förrän till middagen. Då han
inträdde i sitt arbetsrum, fann han ett brev liggande på sitt
skrivbord. Han igenkände genast Elviras handstil.
Han uppvecklade brevet och läste:
»Lörd Casterton !
Ni har velat erfara, huru jag önskar, att vårt framtida
liv skall bli. Min önskan i detta fall kan icke gärna vara
mer än en, den, att så litet som möjligt besvära er med min
närvaro.
Det är sant, att, då ni anlände hit, hyste jag den
förhoppningen, att vi skulle kunna bli ett par vänner, som genom
ömsesidig vänskap skulle söka göra vistelsen tillsammans
möjlig. Jag hade till och med beslutit att cm jag från er
sida mötte den minsta vänlighet, göra allt vad på mig
berodde, för att ni och jag skulle kunna bli, vad vi inför
världen äro, ett par makar.
Gud är mitt vittne, att detta var mitt fasta beslut. Jag
trodde mig veta, att ni älskade Martha Stangenskjöld, men
jag kvävde min sårade självkänsla och lovade heligt att
bli allt, vad en öm och god hustru kunde vara för sin man.
Jag hade gjort upp mina framtida planer utan att betänka,
att ni möjligen skulle komma att korsa dem.
Så inträffade dock.
Jag vill icke tala om den köld, den likgiltighet, ni under
markisinnans långa sjukdom visade mig. Så länge den
räckte, ägde ni icke ett enda vänligt ord för mig.
Detta ert uppförande skulle varit tillräckligt att visa mig.
huru fullkomligt ingenting jag är för er; likväl skulle jag
till detta få sådana bevis som de brev jag lämnade er. Må
vara att de äro skrivna före vårt giftermål, de äro dock
till den enda kvinna ni älskat och ännu älskar. Jag vill
icke säga något om det mest talande beviset på huru
fullkomligt värdelös för er jag är; detta låg i ert uppförande
under min sjukdom.
Mylord, tänk efter! I veckor varade den, och ni ägde
icke en enda stund för att besöka er hustru.
Då jag blev frisk, fattades jag av en förfärlig modlöshet.
Mitt sinne står liksom krossat av medvetandet att stå så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
