- Project Runeberg -  Guld och namn / II /
9

(1914) Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GULD OCH NAMN II

dorr. Han följde henne ned till vagnen och hjälpte såväl
henne som hennes följeslagare upp i den, samt utbad sig

tillåtelse att få göra henne en visit.

*



Vi förflytta oss nu till Castertonska hotellet.

Tigande hade Edvin fört Elvira hem till detsamma.

Han hade icke yttrat ett enda ord under färden från
operan, och då vagnen stannade utanför hotellets port, hade
han hjälpt henne ur densamma och fört henne upp i sin
våning; själv tog han av henne kappan, och sedan detta
var gjort, stängde han dörren efter dem.

Elvira kastade sig ned på en av de många sofforna i
salongen, där de befunno sig.

Rummet var endast svagt upplyst och fick därigenom ett
utseende, som fullkomligt passade till sinnesstämningen.

Nu skulle hennes öde avgöras, det kände Elvira. Det
ögonblick, hon i ett helt år förberett, var kommet, och likväl
erfor hon en känsla av häftig ånger över vad hon gjort.
Hon var förkrossad genom sina egna handlingar och
darrade under väntan på de ord, som skulle uttalas av den
man, vilken hon uppsåtligen och med överläggning
förfördelat.

En lång stund förflöt, under vilken Edvin tigande gick
fram och tillbaka. Elvira vågade icke blicka upp, utan
satt med huvudet nedlutat mot en av kuddarna, lyssnande
till de enformiga ljuden av hans steg. Slutligen upphörde
de.

Elvira andades icke.

»Jag har önskat att tala lugnt», yttrade Edvin, »och jag
har därför velat bli herre över min vrede.»

Han tystnade åter och gjorde ett varv omkring rummet,
liksom han ännu ej varit fullkomligt säker på att kunna
tala med tillräcklig köld.

Elvira gjorde icke någon rörelse.

När Edvin för andra gången stannade framför henne,
hade hans ansikte erhållit ett så strängt uttryck, att man
därav kunde sluta, att han noga överlagt vad han skulle
komma att säga.

»Jag önskar i första rummet lära känna den avsikt ni
hade med att uppträda som sångerska?» sade han.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:33:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/guldnamn/2/0007.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free