Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULD OCH NAMN
II
har det skett därför, att ni anbefallt mig att tiga. — Jag
har åtlytt er; och framtiden ensam skall utvisa, om jag
förtjänat alla de förebråelser ni gjort mig. — Sant är,
att jag misstagit mig om de rätta medlen; men Han, som
läser i mitt och ert hjärta, må döma oss emellan. — Nu
återstår blott att lyda er vilja. — Avskeda vilka ni
behagar av min omgivning; antag andra, som äro i er smak;
jag skall ingenting hava att invända mot vad ni beslutit.»
»Och däruti handlar ni klokast», inföll Edvin, »och jag
vill nu icke längre uppehålla er!» tillade han. »Denna
våning är vår. Edra rum ligga till vänster om denna
salong; mina till höger. Ni torde giva befallning om att edra
saker bli nedflyttade från våningen en trappa högre upp
och hit.»
Edvin fattade klocksträngen och ringde. Hans
kammartjänare inträdde.
»Myladv har några befallningar att utdela», sade han och
lämnade rummet.
Under den natt som följde, kom icke sömnens ängel att
förbarma sig över någon av de båda makarna.
Edvin vandrade rastlöst fram och tillbaka, ett rov för
de mest stridiga känslor. Hans stolthet, självkänsla och
högmod hade på ett så kännbart sätt blivit sårade, att den
vrede han erfarit, åter upplågade, då han icke behövde till—
bakahålla utbrottet därav.
Han kunde icke skilja tanken från alla de rykten, som
skulle komma i omlopp, alla de viskningar, som skulle
uppstå, när han uppträdde; och då han tänkte på, huru det
kunnat vara, ifall han kommit några minuter för sent upp
på teatern, då fattade han icke själv, varifrån han fått
den makt över sig, att han icke i första utbrottet av sin
harm dödade henne, som lekt med det heligaste han ägde:
namn och anseende. — Han tyckte, under inflytelsen av sina
upprörda känslor, att varken tid eller förhållanden skulle
kunna förmå honom att förlåta Elvira det onda hon gjort
honom.
Medan Edvin i tankarna genomgick vad som hänt och
sålunda oupphörligt stegrade sin förbittring över Elviras
uppförande, satt denna tillbakalutad i en emma uti sin
sängkammare och granskade fullkomligt opartiskt de år, som
flyktat. Det föreföll henne, liksom hon vaknat upp ur en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
