- Project Runeberg -  Guld och namn / II /
26

(1914) Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

6 o

MARIÉ SOPHIE SCHWARTZ

»Och Lembourn, vad var hans mening?» frågade Edvin,
med ögonen vilande på Elvira.

»Sir Sidney kunde icke märka att ladyn var blek, ansåg
det omöjligt att hon kunde förtäras av något lidande, och
kände sig förolämpad över att Englands luft kunde
betraktas såsom ohälsosam. — Jag för min del», fortfor hon,
»ämnar, när säsongen är slut, resa hem till Sverige, för
att få inandas en renare luft och bliva befriad från alla de
åkommor, Englands dimmor ådragit mig. Nå, mylord,
vem av oss har nu haft rätt, jag eller sir Sidney? Ser
lady Casterton sjuk eller frisk ut?»

»Det vill verkligen synas som hade ni rätt», menade
Edvin ; »ladyns blekhet är likväl tillfällig, troligen en följd
av värme eller trötthet.»

»Det vill med andra ord säga, att ni icke observerat
den förr», inföll Martha. »Ah, mylord, det var icke
hedrande för ert hjärta. Jag har redan länge märkt huru
förändrad er fru varit.»

Samtalet blev avbrutet. Några damer kommo fram till
bordet, där Martha satt, och man började tala om de sista
debatterna i underhuset, om krig och fred, om Österrike
och Ryssland.

Damernas politiserande intresserade varken Sidney eller
Edvin, ty de lämnade dem så fort hövligheten det medgav.
Den sistnämnde drog sig tillbaka i en fönstersmyg med en
parlamentskamrat, som hade något viktigt att säga och
endast avvaktat det ögonblick, då lorden avlägsnade sig från
damerna för att fånga honom.

Sidney gick fram till Elvira.

Veckor och månader voro förgångna sedan han närmat
sig henne. Han blev en stund stående vid sidan av soffan,
till dess Elviras gamla riddare steg upp, då han intog
dennes plats.

»Huru befinner ni er i afton, mylady?» frågade Sidney.
»Ni är blek, och detta oroar edra vänner.»

»Mina vänner, sir?» sade Elvira med ett bittert leende.
»Äger jag väl en enda, som oroas om jag är sjuk eller
frisk?»

»Ni äger kanske flera än ni tror, lady Casterton»,
försäkrade Sidney.

»Underrätta i sådant fall», inföll Elvira, »mina okända

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:33:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/guldnamn/2/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free