Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULD OCH NAMN II
vänner, att jag mår fullkomligt väl, och att de icke behöva
oroa sig över min blekhet. Den är bestämt icke större i
dag än i går och alla andra dagar.»
Nu hördes från salongen bredvid några ackorder. Man
gjorde musik. En duett skulle sjungas och Elvira reste
sig upp.
»Vill ni icke taga min arm och tillåta att jag för er ut
i musikrummet?» frågade Sidney.
Elvira tog hans arm, och de passerade förbi den
fönsterfördjupning, där Edvin satt, inbegripen i diskuterandet
av en för landet viktig fråga. Huru mycket intresse denna
senare än ägde, hindrade den honom likväl icke att med
ögonen följa sin hustru och Sidney.
Musiken hade kommit gruppen vid det av gravyrer
överhöljda bordet att resa sig för att följa tonernas
kallelse och gå och lyssna till sången. Även Martha reste
sig; men i detsamma vidrörde någon hennes arm helt sakta,
och en röst yttrade på hennes modersmål:
»Ni, min fröken, har helt säkert hört den där duetten
så många gånger, att ni utan saknad kan avstå från att i
afton höra den. Stanna därför, jag bönfaller därom, och
skänk mig de ögonblick det övriga sällskapet är upptaget
därav.»
Martha hade genast vid den djärva beröringen vänt sig
om. Kapten Ström stod vid hennes sida. Hans ögon
vilade på den sköna kvinnan med ett så bestämt uttryck, att
det såg ut, som hade den önskan han uttalat inneburit en
befallning, förklädd till bön.
Martha återtog sin plats.
»Det är verkligen sant, att jag så ofta har hört denna
duett, att jag är rätt glad att slippa åhöra den», sade
Martha ; »men nu beror det på er, om ni kan vara så
intressant, att tète-à-téten med er blir angenäm. I motsatt fall
får ni min onåd för hela livet.»
»Och går miste om att få måla av ert sköna ansikte»,
inföll kaptenen leende.
»Därom går ni i alla fsll miste. Jag har ju sagt, att
jag aldrig skall sitta för er. Tala därför icke med mig om
sådant, som icke kommer att ske.» Martha lekte med
solfjädern och var i detta ögonblick så vacker, att hon
verkligen förtjänade målas av.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
