Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULD OCH NAMN
II
»Vet ni nu att ert omdöme var strängare än det kunde
vara?» frågade Elvira.
»Jag vet det, emedan ni i går afton under duetten gav
mig en förklaring, som upplyste mig om att hjärtat
förledde er till den mest överilade av alla edra handlingar. Även
jag har låtit missleda mig, och jag behövde lära känna
er fiende, se henne på nära håll, blicka in i hennes hjärta
för att klart inse, vilken det var, som gav en falsk färg
åt edra handlingar. Jag önskade därför att än en gång
giva er ett råd ...»
Armida vände sig nu till Sidney med en fråga och
upptog honom så med sina spörsmål, att han icke kunde
fortsätta det avbrutna samtalet.
Medan hon talade vid honom, inträdde Martha i logen
mitt emot. Sidney märkte ganska väl att hon genast
riktade kikaren på honom och Elvira, varefter hon vände sig
inåt logen och sade några ord åt betjänten, som kvarstod
vid dörren, avvaktande hennes befallningar.
Marthas ord den föregående aftonen återljödo för
Sidney, och han tänkte med inre harm på all den dolda
elakhet, som låg uti dem. »Vilka slutsatser skall icke den där
listiga kvinnan nu göra av min närvaro här», tänkte
Lem-bourn; »huru skall hon icke förstå att inför alla dessa
narrar, som omgiva henne, antyda någonting rätt sårande för
Elviras och min heder.» — Han fortfor emellertid att
konversera med Armida.
Vid fjärde aktens början öppnades logedörren och lörd
Casterton inträdde. Han kastade en mörk blick på Elvira
och Lembourn, men sade det oaktat i skämtsam ton till den
senare: »Jag får tacka dig, Lembourn, för det du ersatt
min plats hos lady Casterton. Jag igenkänner häruti din
vänskap för mig.»
Lorden satte sig bakom Elvira, lutade sig ned till henne
och sade: »Med glädje märker jag, att Elvira icke saknat
kavaljer, och då sir Sidney åtagit sig att vara er riddare,
är jag fullkomligt till freds. Han är allmänt känd för en
så rikt begåvad man, att jag tager för avgjort, att även
ni skall finna honom älskvärd.»
»Det var ett antagande, som jag fruktar att lady
Casterton kommer att bestrida», inföll Sidney leende; »och jag
torde verkligen endast hava min egenskap av din vän att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
