Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Andra avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULD OCH NAMN II
nåde händerna, som hade fattat om hans armar, och hon
låg avdånad vid hans fötter.
»Det var således honom hon nu älskade», mumlade Edvin.
*
Högsommarens sol och grönska gjorde allt för att låta
nordbon glömma sitt hårda klimat och drömma sig vara i
södern. Omgivningarna kring Timasjö prunkade i all den
naturliga lyx, sommaren förmår utveckla.
Redan i tvenne månader hade det ståtliga herresätet
varit befolkat. Lörd Casterton med lady hade tillbringat
våren och försommaren där, framlevande ett i det hela
ganska indraget liv. Lorden hade allt ifrån deras ankomst
dit visat Elvira större vänlighet än tillförene. Han
föreföll visserligen efter Sidneys död dystrare och mer sluten;
men det sträva och stränga i hans sätt var betydligt
förmildrat. Elvira hade blivit genomskinligt blek. Själva det
milda och undergivna uttrycket i hennes blick, det
allvarliga draget omkring hennes mun, allt bidrog att giva henne
ett nästan förklarat utseende. Hon sökte i allt utgissa
Edvins önskningar, och så vitt det stod i hennes förmåga
bjöd hon till att undanrödja allt, som kunde misshaga
honom ; men oaktat allt detta föreföll det, såsom hade en
osynlig och iskall hand hållit de båda makarnas hjärtan
från varandra och gjort varje närmande dem emellan
omöjligt.
Om Edvin t. ex. tillbringat dagar på tu man hand med
Elvira, och de därunder samtalat i några ämnen, som
intresserade dem, så att något, liknande förtrolighet,
insmög sig i hans sätt, var detta förgätet, då de sedan åter
möttes. Edvins blick föreföll efter sådana stunder mörk,
och Elvira blev sorgsen. Den stund, som varit angenäm
för dem båda, var glömd, och de betraktade varandra med
blickar, som uttryckte ett ömsesidigt misstroende.
Under denna ständiga ebb och flod hade vecka efter
vecka förgått, och nu var man i slutet av juli, utan att de
voro mindre främmande för varandra än då de ankommo
till Timasjö. En vacker morgon, sedan Elvira och Edvin
intagit sitt te, föreslog han att de skulle göra en ritt.
Elvira samtyckte nu såsom alltid då Edvin önskade något.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 05:33:47 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/guldnamn/2/0041.html
