Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULD OCH NAMN
II
emot brevet, och sedan hon läst det, lämnade hon Armida
det. Denna återtog: »Prostinnan funderar på att sälja
Al-torp, som du ser av brevet. Sorgen över Carl har tagit
gumman så, att hon önskar komma i ro.»
Elvira reste sig upp, sägande: »Vet du, huru mycket
prostinnan vill hava för Altorp?»
»Nej, jag känner blott, att hon genom överstens erbjudit
egendomen åt lörd Casterton.»
»Såå!» var allt, vad Elvira sade. Hon lämnade
balkongen.
Mrs Brow och Armida blevo nu lämnade allena, något
som de i allmänhet å ömse sidor undveko. Armida
plockade genast tillsammans sina sysaker för att också gå sin
väg.
»Miss K—-hjelm, jag måste bedja er, att ni förunnar mig
ett ögonblicks samtal. Jag har sedan någon tid önskat tala
vid er.»
Armida såg på engelskan med en stolt blick. »Jag kan
icke förstå, vad ni kan hava att säga mig», yttrade hon.
»I min egenskap av lady Castertons vän torde ni ursäkta,
om jag helt öppet förklarar att ni, lordens spion, och jag
icke hava något att tala med varandra.»
»Jag delar fullkomligt den övertygelsen att ni icke har
något att meddela mig; men det hindrar icke att jag kan
hava åtskilligt att anförtro er. — Ni sade att ni var ladyns
vän, var det icke så?»
»Jag icke blott säger, utan jag är det ock.» Armida
blickade på engelskan med all den tillförsikt som hennes,
såsom hon trodde, nu säkra ställning i Castertonska huset
ingav.
»Det är något över två år sedan ni och jag hade vår
första téte-à-tète, och då varnade jag er för att bli ladyns
vän. — Jag kände vilken farlig vän ni var. Ni har icke
lyssnat till min varning; ni har slösat er vänskap på ladyn,
och ni har lyckats göra er oumbärlig för henne. Hon tror
på er; hon är säker på att i er äga en vän, och hon kan
icke tänka sig möjligheten av en sådan förställning, som
den, varav ni är mäktig.»
»Jag ber er, mrs Brow, väg edra ord», utropade Armida,
»och tro icke att ni med dem kan skrämma mig! Ni vill
sätta mig i en falsk dager, vill ingiva misstro till min ka-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
