Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULD OCH NAMN
II
lägsnad härifrån nu, då han är här.» Hon tryckte de
knutna händerna mot pannan och rusade upp för att lämna
balkongen, men hejdades av en röst, som ropade på Johan.
Det var Elviras kammarjungfru, som gav befallning orn
att ladyns droska skulle spännas för.
Armida kvarstannade på sin plats.
En kvart förflöt, varefter droskan körde upp på gården,
och Elvira åkte bort, befallande kusken att köra till Altorp.
»Nu eller aldrig skall jag bli hämnad», mumlade Armida.
Något senare såg man Armida helt långsamt gå utför
alléen, såsom det såg ut, för att njuta av den vackra
aftonen. Hon hade just hunnit ned till korsvägen, då ett moln
av damm utvisade att ett åkdon nalkades. Det var Edvin,
som återvände från den utfärd han företagit. När han fick
se Armida, befallde han kusken stanna.
»Vart reste Elvira?» frågade han i brådskande ton.
»Till Altorp», svarade Armida, som med möda kunde
dölja den skadeglädje, hon erfor.
Edvin gav kusken tillsägelse att köra till Altorp. Armida
såg efter honom och tänkte: »Denna gång har slumpen
gynnat mig. Ah, mrs Brow, i morgon kan jag gärna
lämna Timasjö!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
