- Project Runeberg -  Guld och namn / II /
50

(1914) Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

6 o

MARIÉ SOPHIE SCHWARTZ

de och såg sig omkring. Mitt över viken på den motsatta
stranden upptäckte han konturerna av tvenne
människofigurer, som sutto där, till hälften dolda av en buske. Det
var en inan och en kvinna. Den senare hade huvudet
lutat i händerna. Det föreföll som om hon gråtit.
Avståndet var likväl tillräckligt stort för att göra det omöjligt för
honom att i den tilltagande skymningen urskilja
anlets-dragen.

Under flera minuter blev Edvin också stilla för att
övertyga sig om att kvinnoskepnaden var den han sökte. Utan
att hava kunnat komma till något bestämt resultat i den
vägen, smög han framåt den buskiga och smala
sandgången, som följde sjöstranden åt. Då han gått så, att han
kommit på andra sidan av viken, stannade han åter.

Ljudet av röster, som samtalade i låg ton, träffade hans
öra. De talade naturligtvis svenska, och Edvin förstod helt
obetydligt av detta språk, men ändock så mycket, att det
lönade att lyssna till vad som sades.

Vi vilja emellertid icke följa lordens exempel, utan
avlägsna oss, överlämnande åt honom själv att söka fatta
samtalets innehåll.

*



Natten var bra långt framskriden, då Edvin återkom till
Timasjö. Där rådde mörker i alla fönster, utom i ett, och
detta var Elviras kabinett.

»Om jag skulle gå till henne och säga, att jag åhört
allt... om jag skulle...» Han avbröt tvärt sin
tankegång och tillade: »vartill gagna väl dessa scener; endast
att martera henne, utan att jag vinner något därmed. Huru
tåligt har hon icke burit sitt öde; och strängt taget, vad
äger jag för rätt att anklaga — jag, som så många gånger
sårat och förödmjukat henne, och som av sårad stolthet
icke kunnat förmå mig att göra något för att vår
sammanlevnad skulle antaga en annan karaktär!»

Lorden steg uppför trappan. Kammartjänaren kom emot
honom med ljus. Han tog det själv med den förklaringen
att han icke ville hava någon hjälp, och gick därpå in i
sälen. Edvin satte ifrån sig ljuset och nalkades dörren,
som förde in till stora salongen. Oaktat allt vad
förnuftet och medlidandet tillviskat honom, ämnade han sig in till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:33:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/guldnamn/2/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free