Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 o
MARIÉ SOPHIE SCHWARTZ
släktingar komma i tillfälle att berätta, huruledes det redan
bröllopsdagen var en scen mellan dig och mig. Vill du
att dessa människor, som icke älska dig, skola utskratta
dig, för det du glömde den aktning du var skyldig mig,
■dig själv och världens omdöme?»
Marthas bröst höjde sig oroligt. Hon vände bort
huvudet för att slippa möta Ströms ögon. Han fattade
hennes hand, tilläggande med ett fint leende:
»Då man är så skön som du, bör man icke nedlåta sig att
genom fula känslors återspeglande på så regelbundna drag
förstöra skaparens mästerverk.»
Martha drog undan handen.
»Och nu, sedan du lugnat dig, skola vi tala om lady
Casterton», fortfor Ström efter ett ögonblicks uppehåll.
»För hennes lyckas skull, Martha, hade jag kunnat giva
mitt liv och ändå ansett mig icke hava betalt den för högt.
Sedan jag sagt dig detta, kan du förstå, vad intryck det
skulle göra på mig, då jag upptäckte, att du var hennes
sällhets fiende, den, som genom sina intriger tillintetgjorde
varje förhoppning om ett närmande mellan, henne och
lorden. Jag beslöt också att göra ett slut härpå och därför,
Martha Stangenskjöld, blev du min hustru, men
beklagligen något för sent. Lörd Casterton har begivit sig till
Krim för att deltaga i kriget, och var ladyn finnes, känner
man icke. Jag hoppas likväl att lorden skall återvända
från kriget, och den av dig så bittert förföljda ändå skall
komma i åtnjutande av all den lycka hon förtjänar.»
»Den förhoppningen skall aldrig förverkligas», avbröt
honom Martha. »Lörd Casterton skall, om han återvänder
från kriget, aldrig återse Elvira Bromér. Han kände
då han lämnade Timasjö, att en mörk och vanärande
hemlighet är fäst vid hennes börd. Det var kunskapen härom,
som förmådde honom att resa, för att bland stridens larm
glömma att denna kvinna vågat brännmärka hans namn.»
Kapten Ström lade armarna i kors över bröstet och
blickade dystert på sin brud, som i den snövita skruden
liknade en skön demon.
»Vilken är denna hemlighet?» frågade han i dov ton.
Martha lade sin hand på hans skuldra och viskade i hans
öra några ord, som kommo honom att spritta till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
