Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULD OCH NAMN 153.
erinrar dig helt säkert, huru du och Martha vid alla
tillfällen förde talet på pantlånare, klädmäklare och procentare,
vilka av er förlöjligades. Du och Martha uppväckte genom
detta samtal något, som liknade blygsel över föremålet
för min kärlek, så att jag helt och hållet lät bedåra mig
av Marthas fagra ansikte. Då jag sedan som kanslist
’besökte hemmet, hade Elvira blivit en i allo så intagande
flicka, att jag glömde fördomarna mot hennes far och hyste
blott en önskan, den, att komma i besittning av denna
tjusande skatt. Jag hade redan sagt henne det, då du och
Martha åter uppträdde på Timasjö.
På min mors begäran gjorde jag ett besök därstädes. Den
första fråga Martha gjorde mig var, om jag ännu
svärmade för procentarens dotter.
Samtidigt härmed bibringade du mig och min mor den
tanken, att Martha älskade mig, och att det berodde på mig
själv att få en hustru, som ägde både guld och namn. —
Min mor kastade nu om. Hon, som förut talat till
förmån för Elvira blev den, som ivrigast arbetade emot all
förbindelse med henne och visade mig alla fördelarna av
att komma in i en så rik och ansedd släkt som den
Stangen-skjöldska, samt huru obehagligt det vore att få en hustru med
ett icke aktat namn.
Medan du sålunda uppväckte egoismens djävul hos min
mor och mig, förstod du att egga Martha till att i mig vilja
göra en erövring genom att ständigt tala om att jag var så
betagen i Elvira, att jag aldrig skulle kunna älska någon
annan.
Du drev detta spel i den förutsättningen, att då jag brutit
med Elvira och låtit narra mig att fria till Martha, skulle
denna i sitt högmod giva mig korgen, och du sålunda bli
hämnad på både mig och Elvira samt själv hava större
utsikt för framtiden, att jag hos dig skulle söka tröst och
ersättning för de svikna förhoppningarna.
Detta var något, som jag då icke misstänkte, utan jag föll
ganska riktigt i den utlagda snaran.
Äntligen kom din resa med överstinnan in till
huvudstaden. Det var då jag erhöll bekräftelse på att du talat
sanning, då du sade, att Martha älskade mig.
Du hade själv varit långt ifrån att tro denna dikt, men
ödet gäckades med dig och förvandlade din lögn till en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
