Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Tredje avdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULD OCH NAMN
153.
het; det fanns ett något däruti, som utvisade, att hennes
bättre känslor kommit i rörelse.
Kaptenen såg på henne och vände sig därpå till Armida.
»När fröken önskar fara hem, skall min kusk få befallning
att sätta för», sade han. »Ni torde ursäkta, att jag icke
ledsagar er.» — Han bugade sig och lämnade rummet.
Nu var Armida ensam med Martha, nu hade hon kunnat
tala obesvärat, men i detta ögonblick hade icke en gång
Armida tankar för något annat än lady Castertons död.
Hon tog också genast avsked och återvände till Timasjö.
*
Huru dålig en människas inre än är, så finnes det
likväl alltid vissa saker, som på ett skakande sätt gripa in i
själen, och till dessa hör underrättelsen om fen människas
oförväntade död. Armida kunde icke få en blund i sina
ögon den natten; det var, liksom någon oupphörligt ropat
åt henne, att hon var orsaken till Elviras tidiga bortgång;
att hon med sina intriger hade drivit det därhän, att den
unga kvinnan begivit sig ut ibland krigets faror.
Huru hon än vände och vred sig på sitt läger, var det
ändå, liksom hon sett Elviras sorgsna ansikte blicka ned
på henne och fråga: »varför gjorde du mig så mycken
sorg?»
Morgonen kom utan sol och med en luft, lika tung och
dyster, som nattens timmar varit det för Armida. Trött
och nedslagen klädde hon sig och var just i ordning att gå
ned i matsalen, då dörren till hennes rum flög upp, och
Lotta kom inrusande, hållande en tidning i handen.
»Fröken, fröken», utropade den stackars kvinnan, »vad
är det, som står här i tidningen? Kan, kan... O, nej, det
är icke sanning... det är tryckfel... det är icke möjligt!
Läs — läs!» Hon räckte Armida tidningen och kastade
sig sedan framstupa över sängen, utbristande i snyftningar.
Armida hade mottagit tidningen och stirrade på de små
svarta orden, som innehöllo underrättelsen om lady
Castertons död.
Sedan Lotta, ostörd av Armida, i våldsam häftighet
givit luft åt sin smärta, störtade hon upp, fattade om
Armidas arm och utropade: »Säg att det icke kan vara möj-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 05:33:47 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/guldnamn/2/0081.html
