- Project Runeberg -  Guld och namn / II /
89

(1914) Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje avdelningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GULD OCH NAMN

153.

ken bruten, och det skall komma en dag, då ni skall önska,
att hon kunde uppstå ur sin grav för att bedja för er.»

Kaptenen gick, och översten stirrade framför sig såsom

ett uppskrämt barn efter ett spöke.

*



I varje mänskligt hjärta finnes alltid någon god känsla,
som, ehuru fördärvat det för övrigt är, vittnar om, att det
goda blivit nedlagt i människans själ, fastän lidelserna
förkvävt det. Även i Marthas av högmod, egoism och fåfänga
behärskade inre funnos bättre känslor, och bland dessa
utgjorde tillgivenheten för fadern den förnämsta.

Av naturen mycket lik sina dagars upphov, hade Martha
från barndomen sådana anlag, som, med den uppfostran
hon erhöll, skulle utbilda henne till en kvinna utan känsla
och medlidande för andra, endast blint lydande de intryck,
som för ögonblicket voro rådande. Allt, som stod i vägen
för hennes önskningar, måste bort, så hade hon blivit van
från barndomen; och om hon åstundade något, som var
aldrig så orimligt, måste hon erhålla det.

Hon förstod icke att uppskatta godhet och stilla dygder,
hon kunde icke sympatisera med hjärtats lidande och den
moraliska förtjänsten; men hon kunde anslås av
storartade karaktärsdrag, mod, beslutsamhet och högsinthet. — Hon
kunde bländas av det, som var ovanligt och snillrikt; men
hon kunde icke gråta med den lidande, icke röras av
uppoffringar.

Om denna sympati för det stora erhållit en ädel
riktning, så skulle Martha blivit en storsint, om ock något
självisk karaktär; hennes egenkärlek skulle då icke iklätt sig
dräkten av högmod, utan av verklig stolthet, och hennes
fåfänga skulle icke blivit en genomgripande avund mot alla,
som ägde något företräde, utan en känsla, som drivit
henne till vackra handlingar i stället för att den nu förledde
henne till lumpna.

Det var till denna känsla Casterton talat, då han trädde
i hennes väg, och det var med den hon var fäst vid
honom.

Hon beundrade den utmärkte talaren, hon älskade hans
stolta väsen, och han syntes henne självständigare och
bättre än alla andra. Hon ville bli hans maka och oinskränkta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:33:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/guldnamn/2/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free